Kungens val handlar om Norges tre dramatiska dagar i april 1940 under andra världskriget. Tyska krigsfartyg är på väg att invadera Oslo och kryssaren Blücher sänks då av norrmännen från den norska fästningen Oscarsborg i Oslofjorden. Krisen leder till att regeringen samlas i Utrikesdepartementets lokaler, där Tysklands sändebud, Curt Bräuer (Karl Markovics) överlämnar krav på, att Norge ska överlämna sig. Statsminister Johan Nygaardsvold (Gerald Pettersen) meddelar kung Haakon VII (Jesper Christensen) som med Kronprins Olav (Anders Baasmo Christiansen) med familj flyr med tåg norrut. I Elverum splittras familjen och kronprinsessan Märtha flyr med barnen till Sverige. Kungen, kronprinsen och ministrarna far till Nybergsund i Trysil, där de slår läger natten till den 10 april. Mitt i kaoset kommer sändebudet Curt Bräuer och vill träffa kungen enskilt, där han vill att kungen skriver på ett överlämnande av makten av Norge till förrädaren Vidkun Quisling och därmed till tyskarna. Kungen fattar sitt beslut; Han inte vill förhandla med tyskarna.
Regissör Erik Poppe utbildade sig till fotograf och jobbade som fotojournalist för Reuters och VG (Verdens Gang) och därefter till filmfotograf vid Dramatiska institutet i Stockholm och senare till regissör. I hans filmportfölj finns; Schpaaa (1998), Hawaii, Oslo (2004), De osynliga (2008) och inte minst Tusen gånger godnatt från 2013 med Juliette Binoche, som gav honom Amanda-priset för årets bästa norska film. Han fick Filmkritikerpriset för tredje gången 2014.
Kungens val startar med s/v arkivfilmer, när den valda kungen Haakon VII kommer till Norge som dess förste kung med sin son Olav efter unionsupplösningen med Sverige 1905. Därefter tidshopp till 1940 och de tre avgörande dagarna, då kungen vägrar godkänna Nazitysklands krav. Filmen håller ett föredömligt tempo från första till sista bilden.
Castingen är utmärkt med porträttlika aktörer i huvudrollerna. Jesper Christensen fick Guldbagge 2009 för bästa manliga biroll i Maria Larssons eviga ögonblick. I Kungens val gestaltar han lysande kungen och dennes dilemma och även mod. Anders Baasmo Christiansen levandegör kronprins Olav, hans ungdomliga fadersuppror och viljan att lösa problemet med handlingskraft. Karl Markovics som Curt Bräuer övertygar förträffligt sändebudets trångmål med att följa Hitlers direktiv och samtidigt få kungen på knä. Ingen av aktörerna spelar över, utan gör sina roller med återhållsamhet och inlevelse. Även om vissa scener handlar om barn och ungdomar, som utsätts för fara och svår stress, så förfaller Erik Poppe inte till överdriven känslosamhet. Men tårar måste komma och både konflikter och även lojalitet och medkänsla mellan olika parter är starka emotioner, så håller Erik Poppe även dem i strama tyglar.
Filmen är baserad på Alf R. Jacobsens bok Kongens nei (2011) som jag inte läst, men jag antar att filmmanus följer sakprosans innehåll. Manus är mycket klargörande och träffsäkert i skildring av det politiska samtalet och dialogerna i kungafamiljen och fiendens brutala maktspråk.
Scenografin, kostymer och rekvisita är som hämtade ur journalfilmer från 1940-talet. Även stridsscener och landskap, ljus och ljus liksom musik av Johan Söderqvist och filmfoto av John Christian Rosenlund bildar en, för mig, fulländad helhet, som beskriver ett dramatiskt skeende verklighetstroget och på ett fängslande och gediget sätt. Förarbetet med filmen innefattade också forskning och filmen har iscensatts med konstfärdiga hantverk.
Kungens val visades på det norska kungliga slottet för hela kungafamiljen före filmens premiär på norska biografer 2016-09-16.
Fem filmögon av fem möjliga, eftersom jag ser Kungens val som ett mästerverk, där man filmiskt lyckats fascinera sin publik i en fiktiv återgivning av ett viktigt historiskt drama.
2017-04-14
