En bedårande, förförisk, vacker och oemotståndlig berättelse om klassklyftor. Lite grann ger väl denna film lite hopp om mänskligheten. Välbehövligt i dessa tider.
Den franska regissören Robert Guédiguian återkommer än en gång till Marseille och som oftast dyker han ner i teman om klass, historia och mänskliga relationer. Huvudpersonen är Maria, en kvinna som närmar sig pensionsåldern. Hon arbetar som en hemhjälp åt äldre i Marseille. Hon har ett stort hjärta och mest av allt klappar det för hennes dotterson och för klassisk musik.
Men Marias lön räcker inte långt. Hon kan verkligen inte betala för det fina piano dottersonen behöver . Och hennes man hjälper inte till särskilt mycket utan spelar mest bort sina pengar. Han försöker dryga ut sin pension med att reparera motorcyklar.
Maria har ett stort hjärta men det räcker inte för att betala allt hon behöver betala. Hon hittar sätt att ta för sig av de rika äldre som hon sköter om och gör allt för. Hon naggar lite, lite av deras överflöd då hon förfalskar checkar från en av brukarna. Maria lyckas till och med se till att hennes begåvade dotterson får privatlektioner.
Min kära tjuv är ett lågmält och engagerande porträtt av en kvinna som balanserar på gränsen mellan överlevnad och skuld. När hon anklagas av övergrepp mot en av sina brukare grips hon av polisen och tvingas ta konsekvenserna av sina handlingar.
Filmens höga kvalitet vilar till stor del på de många duktiga skådespelarna. Ariane Ascaride briljerar som Maria –hon känns helt äkta i den rollen. Filmen tar upp de ständigt viktiga frågorna moral, föräldraskap och förmågan att förlåta. Gå och se filmen och känn värmen sprida i hjärtat.
