Recension: Sleepless

Jamie Foxx håller stilen i en lagom spännande, förutsägbar B-actionrulle
eye3
Regi: Baran Bo Odar
Manus: Andrea Berloff, baserat på filmen ”Nuit blanche” av Fredric Jardin m. fl.
I rollerna: Jamie Foxx, Michelle Monaghan, Scoot NcNairy, Demont Mulroney, T. I. m. fl.
Genre: Action, crime, thriller
Speltid: 95 min.
Svensk biopremiär: 5 maj 2017
Distributör: Sony Pictures

Vincent Downs (Jamie Foxx) är en polis i Las Vegas, som arbetar undercover för att avslöja korrupta poliser och maffiakontrollerade kasinon. Han och en kollega kommer över ett parti droger, men de vet inte, att partiet tillhör gangsterfamiljen Novaks, som söker efter dem. Rob Novak, sköter familjens försäljning av droger, ger sig på kasinochefen Rubino, som sålde drogerna till honom. Rubino i sin tur kidnappar sonen till Vincet Downs för att få igen de stulna 25 kg drogerna.

Jennifer Bryant (Michelle Monaghan) är en rättstrogen polis som vill gripa varje brottsling, inklusive Novaks.  När hon möter polisen Downs hon får en hint av honom om vad som är på gång och följer efter honom. Vincent Downs vill till varje pris ha tillbaka sin son och beslutar sig för att lämna tillbaka drogerna till Rubino, men gömmer dem först i ett skåp på kasinots spa. Han förhandlar med Rubino och vill först ha sin son tillbaka, innan Rubino får sina droger. Men Novaks anser sig äga drogerna och sätter press på Rubino och jagar Vincent Downs. Nu står allas liv på spel och Jennifer Bryant är fast besluten att se till att rättvisa skipas.

Sleepless är den amerikanska versionen av den franska filmen Nuit Blanche från 1990, som jag inte sett. Men Sleepless är en actionrulle, som har med de flesta klichéer i den genren. En halvkorrupt polis, som stjäl droger och med ett äktenskap i kris. Polisen hamnar i gangstersyndikat, som ska hämnas på honom och på sina langare i flotta kasinot. Den enda ärliga och rättänkande är en kvinnlig polis och den kidnappade son till polis riskerar bli ett offer i kampen mellan den onda, det mindre onda och det genomruttna.

Casting är skapligt bra. Jamie Foxx spelade Ray Charles i filmen Ray (2004) för vilken har fick en Oscar 2005 och samma år även en Golden Globe och en BAFTA Award för samma insats. Foxx är inte tvålfager, men gestaltar bra den halvärlige polisen och rör sig smidigt och fightas övertygande.

Baran bo Odar föddes i Schweiz 1978 och har vunnit flera filmpriser som regissör för bland annat Who Am I – Kein System ist sicher (2014), ett brottsdrama om unga hackers och för kortfilmen Quietsch (2015). Regin är kanske den svagare insatsen i Sleepless. Ibland blir det överspel och ibland uteblir reaktioner på högst dramatiska scener. Aktörerna verkar lämnas i sticket ibland. Manus är platt och mycket stereotypa fraser från poliser och bovar i B-action-rullar.

Men det är spännande och trots att man, i stort sett, vet hur det slutar, så väntar man ihärdigt på att bovarna ska få på käften (vilken dom får) och att gulliga polisfamiljen ska mysa smålyckliga på slutet (vilket dom gör).

Sleepless har med i huvudingredienserna till en polisaction. Filmkameran hänger med och ljus och ljud vittnar om bra hantverk. Men man saknar bättre genomarbetade rollkaraktärer, även i en actionrulle, som annars blir till seriefigurer. Men visst, biljakter, knytslagmål, skjutglada bovar och en hederlig och snygg polistjej finns där och bidrar till en småbra polisaction till popcorn en lite lagom hetsig fredagskväll.

Tre filmögon av fem.
2017-04-013