Filmen börjar med dokumentära inslag där den sovjetiske rymdkosmonauten Yuri Gagarin besöker nybyggnationerna utanför Paris och hälsas av jublande invånare, som har framtidstro och hopp om en bättre värld.

I ett av de stora hyreskomplexen i Cité Gagarine utanför Paris bor nu 16-åringen Yuri (Alseni Bathily) som drömmer om att bli astronaut. Han drömmer också om sin mamma, som stuckit till sin pojkvän och lämnat Yuri ensam i lägenheten. Så döms byggnaderna ut av inspektörer. Yuri och ett par av hans vänner försöker rusta upp sitt hyreshus för att rädda byggnaden, men det hjälper inte. Rivningsplanen kvarstår och snart ska byggnaderna sprängas sönder, en verklighändelse som skedde i augusti 2019.

När evakueringsordern meddelas flyttar grannarna gradvis ut och Yuri blir ensam kvar i huset. Han försöker göra om lägenheten till en rymdkapsel med en UV-upplyst trädgård för att förverkliga sin dröm om sig själv som astronaut. Denna blygt leende tonåring, tekniskt begåvad, äger ett enkelt teleskop, har gjort en solsystemmobil av tennisbollar och en vägg med ljushål som bildar en stjärnhimmel. Han lever isolerad och gör en oas för sig som flykt undan den kommande katastrofen.

Yuri hittas av vännerna Dali (Finnegan Oldfield) och Diana (Lyna Khoudri) som är Yuri första förälskelse.  Men trots Yuris kreativa skapelse är den en hopplös dröm som inte står emot de asbestfyllda, sargade husväggarna. Byggnaden står som ett mausoleum över ett projekt som rymt levande, underbara människor som där hade byggt sina liv och nu evakueras och sprids till en okänd tillvaro. Yuri är medvetslös när han räddas av vänner och vaknar långsamt upp med ett leende, trots att runt honom dånar sprängningarna som förhoppningsvis ska ge plats för nya meningsfulla skapelser. Vi måste försöka se det så.

Yuri blev ingen rymdastronaut, men flyg i fantasin viktlös genom de trasiga rummen, upp genom taket och ut i rymden i sin hemmagjorda rymddräkt. På så vis uppfylldes han dröm i drömmen.

De franska regissörerna Fanny Liatard och Jérémy Trouilh långfilmsdebuterar med denna underbara film Gagarine som 2020 hamnade i Cannes Official Selection, en minimerad filmfestival pga. pandemin. Liatard och Trouilh gör mästerligt övergångarna mellan den krassa, hårda verkligheten och en drömsk, imaginär tillvaro till filmens crescendo. Det är en symbios av filmhantverk och konstnärlighet som gör filmen till en fantastisk upplevelse. Det är sorgligt och vackert, rörande och upprörande.
Fyra starka filmögon av fem.
2021-08-11