Regi och manus: Morgan Spurlock
Speltid: 90 min.
Kategori: Dokumentär
Premiär: 9 september 2011
Ursprungsland: USA
Roligt och energiskt om reklam
Efter succédokumentären, Supersize Me från 2004, då provokatören Morgan Spurlock under 30 dagar endast åt snabbmat från McDonald’s, återkommer Spurlock nu med en ny dokumentär, The Greatest Movie Ever Sold. Här djuplodar han fenomenen produktplaceringar, reklam och marknadsföring. Filmen handlar om Spurlocks försök att skaffa sponsorer för sitt projekt under tiden som han gör filmen. Med humor och självutlämnande livsstil säljer han sin personliga integritet till högstbjudande för att kunna finansiera sin filmidé.
Filmer idag sponsrar helt eller delvis med att företag får sina varor visade i filmen, s.k. produktplaceringar. Oftast märker vi som publik inte reklamen, men påverkas ändå. Fenomenet är välkänt, så Spurlock sparkar på sätt och vis in redan öppna dörrar. Men man roas och imponeras av Spurlocks energi och karisma när han med glimten i ögat besöker företag, jurister och media experter. Filmens behållning är humorn och det rasande tempot och den härliga musiken, allt från Bizet’s Carmen till popgruppen OK Go, som komponerat en specialskriven låt till filmen med titeln The Greatest Song I Ever Heard.
Liksom Michael Moore är Spurlock provokativ och skoningslös. Båda ställer gärna sig själva i fokus och filmerna blir ofta mer personfixering än seriös samhällsanalys. Men det är bra underhållning och även en del faktainformation. Intressant var att erfara hur en stad som Sao Paulo ser ut, där all utomhusreklam är förbjuden. Vi är så vana vid reklam överallt, att vi tror att det tillhör vår kultur, men sanningen är kanske att städer banaliseras och standardiseras med sina reklamdekorationer i stället för att lyfta fram stadens särart, naturliga skönhet och karaktär.
Så filmen säger inga nya sanningar, men berättar dem med kraft och gott humör. Det finns inget nytt under solen. Och som cirkusdirektör Käte Bronett deklarerade; ”Det är inte själva balansnumret som är intressant, utan hur man presenterar det.”
Filmen får tre filmögon för sin energi, humor och sina närgångna intervjuer.
Jan-Eje Ferling
