Dancing Queen – charmar och sticker ut i all sin lågmälda vanlighet
Mina (Liv Elvira Kippersund Larsson) och Markus (Sturla Harbitz) tillhör skolans nördar. De är bästa vänner, bäst i skolan, sitter längst fram i klassrummet, har töntiga cykelhjälmar och pratar i walkie talkie. Nu, den första skoldagen i sjunde klass, är planen att satsa extra hårt på skolarbetet innan högstadiet. Men denna första skoldag förändras allt för Mina; Instagramkändisen och hiphopdansaren E.D.Win (Viljar Knutsen Bjaadal) visar sig ha flyttat till Hamar. Inte nog med det, han planerar att starta en dansgrupp för att ställa upp i danstävlingen Mjøsa Challenge till våren, och audition är redan dagen där på. Mina blir trollbunden av E.D.Wins energi och charm och beslutar sig, trots sin totala avsaknad av danserfarenhet, att försöka få en plats i gruppen. För att få hjälp vänder hon sig till sin mormor (Anne Marit Jacobsen) som i sin ungdom varit professionell dansare på teatern Le Chat Noir i Oslo. Mot alla odds och klasskompisarnas förvåning, lyckas Mina knipa en plats i gruppen. Men priset är högt, hon lägger all sin tid på att öva, förändrar sitt utseende, struntar i skolan och den fina och äkta vänskapen med Markus rinner ut i sanden. Mitt i allt hamnar hon också i kläm mellan mammans (Andrea Bræin Hovig) infekterade relation till mormodern.
Dancing Queen är en tämligen förutsägbar film om att vara ung tonåring där utseende, vikthets och att ”bli någon” i ögonen på de som räknas känns igen i många andra filmer. Hur många Hollywoodproduktioner har inte innehållit scenen där nörden tar av sig glasögonen och förändrar håret för att plötsligt vara den snyggaste personen i rummet? Även om regissören Aurora Gossé balanserar på randen till det banala är det ändå skönt att se att långt ifrån allt är perfekt. Minas dans blir aldrig bäst och hon är ingen dold supertalang, hur mycket hon än tränar. Men hennes inlevelse och glädje räcker på långa vägar, vilket också får ses som något av filmens sens moral. Kippersund Larsson är prefekt i rollen som Mina, hennes mimik och tajming är absolut charmerande. Dancing Queen kategoriserar sig självt som en mix mellan Skam, ABBA och Little miss Sunshine, vilket kanske är en väl stor kostym att fylla. Personligen anser jag att filmen har mer likheter med den högst älskvärda serien Pørni (ViaPlay 2021 – ) en dramakomedi som har nära till både skratt och tårar. Dancing Queens manus är inte lika tajt eller innehållsrikt men visst finns det några sköna karaktärer och möjlighet till både skratt och tårar, både för barn och vuxna.
Dancing Queen kommer få det tufft i konkurrensen med aktuella storfilmer så som Barbie, Mission Impossible, Indiana Jones och Lilla Sjöjungfrun. Men jag vill ändå slå ett slag för filmens charmiga utstrålning som sticker ut i all sin lågmälda vanlighet. När regnet fortsätter falla, ta med hela familjen och se en riktigt söt norsk feelgood.
Dancing Queen får tre starka ögon av fem möjliga.
