Recension: Mellan två världar

Binoche fantastisk som grävande journalist i franskt socialrealistiskt drama
eye3
Regissör: Emmanuel Carrère
Manus: Emmanuel Carrère, efter essä av Florence Aubenas
Medverkande: Juliette Binoche, Hélène Lambert, Louise Pociecka, Steve Papagiannis
Genre: drama
Längd: 107 min.
Svensk biopremiär: fredag 3 juni 2022
Distributör: Nordisk Film

Marianne Winkler (Juliette Binoche) är författare och inför sin nya bok flyttar hon från Paris till Caen och söker genom arbetsförmedlingen jobb för att wallraffa livet som fattig, timanställd städerska. Hon vill genom sin litteratur belysa det hårda klimat som råder på arbetsmarknaden och personligen uppleva det socioekonomiska utanförskap som många människor lever i. ”Jag vill göra det osynliga synligt” som hon själv uttrycker det. Handläggaren på arbetsförmedlingen menar att städerska är ett framtidsyrke då det alltid kommer finnas en efterfrågan, men med en minimilön på under 8 euro i timmen känns framtiden långt ifrån ljus. Att få en anställning med månadslön, sjukförsäkring och betald semester är i princip omöjligt, många jobb är osäkra och kan avlutas i en handvändning. Redan på första städuppdraget får Marianne veta hur det känns att få orimliga krav, bli utskälld och få sparken, men också hur städerskorna sinsemellan håller ihop, stöttar varandra och håller humöret uppe med roliga historier. De ställer upp, är generösa med vad de har, litar på varandra och delar med sig. Trots att hon precis träffat en kollega får hon låna en bil för att ha bättre möjlighet att hitta arbete. Snabbt blir hon kompis med den betydligt yngre Marilou (Léa Carne) och Cédric (Didier Pupin), en charmig man i hennes egen ålder som drömmer om att starta en pizzabil.

I bowlinghallen tillsammans med kollegorna lär Marianne känna Chrystèle (Hélène Lambert), som hon tidigare sett på arbetsförmedlingen. Chrystèle är en godhjärtad, rolig och hårt strävande ensamstående kvinna med tre söner som kämpar för att få livet att gå ihop. Tre gånger om dagen städar hon färjorna som går från Ouistreham till England. Inga nöjen, inga nya kläder och till och från arbetet tar hon sig till fots för att hon inte har råd med en bil. Marianne erbjuder sig att skjutsa henne mot att Chrystèle fixar ett jobb åt henne på båtarna. 

I en liten anteckningsbok för Marianne noteringar om jobbet, rutinerna, människorna hon möter och efter arbetet skriver hon på sin bok, om hon orkar. Men livet som förklädd grävande journalist är inte alltid lätt, även om hon får tillgång till det bästa materialet till boken. Vänskapsrelationerna är äkta, även om hon inte är den hon utger sig för att vara och Marianne finner sig till rätta och tycker om denna brokiga skara människor hon arbetar ihop med och som välkomnar henne med öppna armar både på arbetet och privat. 

Mellan två världar bygger löst på boken Le Quai de Ouistreham av författaren Florence Aubenas som väckte uppmärksamhet när den kom ut 2010 och vann flera priser. Ouistreham är för övrigt originaltiteln på filmen, som även den fick stor genomslagskraft då den gick upp på biograferna 2021 i Frankrike. Dialogen är spontan, levande och okonstlad och emellanåt får man känslan av att det skulle kunna vara en dokumentär. Trots många långa städscener i olika miljöer finns det en framåtrörelse då det redan från början är underförstått att Marianne någon gång kommer behöva röja sin verkliga identitet, vilket ger en nerv åt dramat. När det väl händer är det dock enbart dryga tio minuter kvar av filmen, vilket innebär att regissören Emmanuel Carrère gör det onödigt stressigt att få ihop slutet. Jag hade önskat en större balans mellan före och efter och inte bara ett gigantiskt tidshopp som inte på något sätt gestaltar de känslor som uppstår när Marianne av en slump blir avslöjad av en bekant inför sin vän Chrystèle.

Det är också något oklart om motivet enkom är att gestalta människors hårda arbetsvillkor eller om den även ska beskriva en Wallraffs journalists situation och olika dilemman. Filmen hade mått bra om en tydligare intention. Binoche är, som alltid, fantastisk men överglänser inte på något sätt sina kollegor och det finns många starka skådespelarinsatser, jag tänker då främst på Lambert i rollen som Chrystèle. 

Mellan två världar får starka 3 ögon av fem möjliga i betyg.
2022-06-01