Ada (Milana Aguzarova) väntar vid en busshållplats i hopp om att hennes farbror Akim (Soslan Khugaev) ska komma. Vi vet inte hur hennes förhållande till Akim är, vad Ada förväntar sig av honom, hur länge hon är beredd att vänta. Långsamt får vi små ledtrådar till vem Akim är och vad Ada hoppas att han ska göra för henne. Frigörelsen är en film full av hemligheter, en historia om en ung kvinnas liv i en liten by i ett kargt Kaukasus.
Det är ett invecklat familjedrama. Ada bor hos sin pappa Zaur och sin bror Dakko (Khetag Bibliov) i en liten gruvstad i norra Ossetien. Pappa Zaur är sjuklig och håller strängt i de båda nästan vuxna barnen och visar sin kärlek genom sina överbeskyddande regler. Den rysk-tjetjenska konflikten kan anas i bakgrunden, men de politiska och religiösa sammanhangen utvecklas inte. Familjedramat har sin egen identitet och förklarar möjligen pappa Zaurs kontrollerande attityd mot sina barn. Vi vet inte vad som hänt modern mera än att hon varit involverad i ett gisslandrama och förmodligen omkommit i konsekvenserna av det.
Ada traumatiseras av sitt kärva, ofria familjeliv, får magsår och tvingas bära blöja, vilket hon avslöjar för sin blivande pojkvän Tamik (Arsen Khetagurov). Hon upplever sin livssituation låst och filmens män gör allt för att både fysiskt och psykiskt kontrollera henne. Alla lever fysiskt nära varandra och de olika rollkaraktärernas oförklarliga agerande kan förbrylla. Men det är inte en förklarande film, så man bör ha tålamod med berättelsen.
Men dramat förs ändå framåt långsamt och vi börjar ana varför den sargade familjens livsvillkor ser ut som de gör och vad deras relationer betingas av. En del gåtor får dock inga svar och bitvis blir det svårt att karaktärisera dramat. Samtidigt ger det filmen ett längre liv och jag bär den med mig, även om det långsamma tempot frustrerar och jag väntar otåligt på upplösningen.
Frigörelsen vann A Certain Regard i Cannes 2021, vilket är en tävling mellan mer ovanliga filmer och historier som är värda internationell uppmärksamhet. Den var också Rysslands Oscarsbidrag.
Regissören Kira Kovalenko har skapat en intressant, underfundig film som är väl värd en publik och få fyra filmögon av fem.
2022-05-20