Samay (Bhavin Rabari) är en påhittig och uppfinningsrik pojke som bor med sin mamma, pappa och lillasyster i den lilla staden Chalala i västra Indien. Livet präglas av de tåg som stannar på orten; vid stationen säljer han pappans te till förbiresande och längs rälsen hittar han skatter i form av färgat glas och tändsticksaskar som han använder när han berättar målande historier för sina vänner. Tåget transporterar även han och hans jämnåriga till skolan. En dag tar den ganska buttra och konservativa pappan med sig familjen på tåget för att se en religiös film. Inga andra filmer är värda att se enligt pappan, som poängterar att detta är ett undantag, efter denna film kommer de aldrig mer gå på bio eftersom det inte passar deras kast. Samay blir som förhäxad av besöket: formatet, ljuset, ljudet och historien som berättas och bestämmer sig genast för vad han vill göra i framtiden. Han ska bli filmskapare.
Att bara se en film är långt ifrån tillräckligt för Samay, snart stjäl han pengar från teförsäljningen och rymmer från skolan för att se ytterligare en. När pengarna är slut smiter han in ändå. Efter att ha blivit bryskt utkastad av vakterna stöter han ihop med biografmaskinisten Fazal (Bhavesh Shrimali), som berömmer doften från Samays matsäck, en måltid som hans mamma lagat med kärlek och skickat med som lunch till skolan. Snabbt upptäcker de ett sätt att utväxla tjänster med varandra: Samaya ger Fazal sin lunch mot att han låter Samaya se film från maskinrummet och dessutom får veta allt om hur filmprojektorn fungerar. Men Samay är ännu inte helt nöjd. Han vill själv lära sig att fånga ljuset, berätta en historia och få människor att fängslas av det som utspelar sig på bioduken. Samtidigt kommer tiden i kapp biografen Galaxy med sin gammalmodiga utrustning och förfallna fasad.
Filmtjuven är en underhållande och charmig film helt berättad ur en äventyrlig och envis pojkes perspektiv. I hans följe finns fina vänner som älskar att lyssna på Samay när han berättar en historia och som genast är med på hans planer, även om de är både riskfyllda och olagliga. Sensmoralen är tydlig; lär dig ett internationellt gångbart språk och ta skolan på allvar, då kan du bli vad du vill, oavsett bakgrund. Rabari är en utmärkt skådespelare, trots sin unga ålder. Övriga barnskådespelare håller varierande kvalitet men på det stora hela är det klart godkänt. Barn i åldern 6–12 år kommer älska filmen för äventyrets skull, och samtidigt chockeras över hur barn behandlas i Indien.
Vuxna kommer bli förtjusta över den nostalgiska hyllningen till filmkonsten och den stora och minnesvärda upplevelsen som ett första biografbesök kan innebära (för egen del Djungelboken i mitten av 70-talet, tredje raden på numera nedlagda biograf Röda Kvarn i Kristianstad med en tablettask Tutti Frutti i handen). Det är befriande att de allra flesta vuxna i filmen är vettiga människor, även om Fazal vid första anblick ser ut som Indiens motsvarighet till Snoop Dogg visar han sig vara varm och kärleksfull. Scenerna från mammans matlagning med kryddor, hemstött curry, fyllda auberginer, pastaknyten och knallröda chilis får dig att vilja gå till närmsta indiska restaurang och beställa okra. Pappans bittra uppsyn får en rimlig förklaring och självklart är alla bekymmer lösta i sista scenen. Trots det förutsägbara finns det en hel del moment och ingredienser som överraskar. Berättelsen väver okomplicerat ihop både action, teknisk kunskap, äventyr, fakta, vänskap och konstnärliga partier utan att det på något sätt haltar eller känns tillrättalagt.
Filmtjuven är en härlig indisk feelgood som tilltalar en bred publik, missa inte denna lilla pärla som får fyra starka ögon av fem möjliga.
2022-06-29
