Regissören Asif Kapadia har tidigare gett oss två storslagna dokumentärer om F1 föraren Senna (2010, BAFTA vinnare Bästa dokumentär och Bästa regi) och om sångaren Amy Winehouse (2015, Oscars vinnare Bästa dokumentär). Dokumentären om den bolltrixande Diego Maradona är enligt honom själv den tredje delen i trilogin om unga förmågor och berömmelse.
Utgångspunkten för dokumentären är när Maradona den 5 juli 1984 anländer till fotbollslaget Napoli. En av Europas fattigaste städer hade betalat rekordsumman 65 miljoner kronor för den då 24 åriga argentinaren till FC Barcelona, där han spelat under två turbulenta år med skador och slagsmål på plan. 75 000 fans samlas på arenan för att välkomna den nya spelaren med tröja nummer 10. Första frågan på presskonferensen blir om Maradona vet vad Camorran är för något och om han är medveten om att det uppenbarligen finns maffiapengar inblandade i Napolis fotbollslag? Maffian eller ej, det är tydligt att Maradona behövde Napoli lika mycket som laget behövde honom. Efter katastrofsäsongerna i Barcelona är han inte i någon bra förhandlingssituation: Han ber om ett hus men får en lägenhet, han frågar om en Ferrari men får en Fiat. En gudabenådad underdog i ett lag som hela Italien hatar och skriker rasistiska glåpord till.
På tre säsonger går Napoli från uträknat till vinnare i italienska ligan 1986–87. Framgångssagan är ett faktum och vinsterna radas upp för Maradona, både med Napoli och med argentinska landslaget. Nyheterna rapporterade om svimningar och hjärtattacker på läktaren till följd av triumfen och på kyrkogården hängs det upp en banderoll med texten ”De vet inte vad de gått miste om”. Den fattiga staden Neapel som hatas av det rika Italien i norr räddas socialt av Maradona och Napolis segertåg. Parallellt med framgångarna eskalerar hans kokainmissbruk. Match på söndagen, fest fram till onsdag och sedan stenhård träning för att få ut allt ur systemet lagom till nästa match. Hans tränare berättar hur det fanns Diego, som var en osäker och känslig kille, och kaxig Maradona, som han skapade för att klara alla krav. Allt eftersom tiden går får Diego allt mindre utrymme och Maradona-personligheten tar helt över. Pressen är enorm, född i slummen försörjde han sin familj redan vid 15 års ålder. Var han än går kastar sig människor över honom. Bilderna är i det närmsta klaustrofobiska att titta på. Att han har ett behov att fly är tydligt, och kokainet blir lösningen. Så länge han fortsätter att leverera är det ingen som gör något åt problemet.
Sedan vänder allt: VM 1990 hålls i Italien och när det står klart att semifinalmatchen kommer att bli mellan Italien och Argentina och dessutom spelas på Napolis hemmaarena San Paolo splittras Italien och framförallt Neapelborna. Dödsstöten blir när Argentina slår ut Italien på straffar. Hela Italien vänder Maradona ryggen, allt skyddsnät dras in och plötsligt är han Italiens mest hatade man. I finalen mot Västtyskland buar hela stadion åt enbart honom. Mannen som dansat, sjungit och lett åt kameran på alla fester sitter tyst och stirrar ner i bordet och strax där efter kommer dopingkontrollerna som blir hans fall.
Det är en tajt, engagerande och klart sevärd dokumentär om legenden Maradona men till skillnad mot dokumentärerna Senna och Amy är huvudkaraktären vid liv och kan kommentera vad som hände och hur det var, vilket också sker. Kapadia värjer inte de svåra frågorna men kanske hade han vågat gå djupare och skapat en större förståelse för hur det kunde gå så brant utför om filmen gjorts efter Maradonas frånfälle. Frågor som varför, i vilken grad Camorran var inblandad i missbruket och om han ångrar sig förblir obesvarade. Slutet av dokumentären känns odefinierat och något tillrättalagt. Återförening med den förstfödde sonen, som han under många år förnekar faderskapet till, blir lite väl gulligt när det fortsatt att dyka upp utomäktenskapliga barn genom alla år. Sitt vilda privatliv till trots, Maradona fortsätter att vara en av de största fotbollslegenderna genom tiderna och bilderna på hans dribblingar och finter tåls att ses om och om igen.
Diego Maradona får fyra av fem ögon.
2019-07-02
