Dalva (Zelda Samson) är bara tolv år gammal men hon klär sig, sminkar sig, färgar håret och uppför sig som en vuxen kvinna, för det är så hennes pappa vill ha henne. Mamman har övergett dem och bryr sig varken om honom eller Dalva längre. Men pappa Jacques (Jean-Louis Coulloc’h) älskar henne och hon älskar honom, då är det inget fel att göra som de gör och han har aldrig gjort henne illa. All typ av kärlek innefattar även sexuella handlingar. Detta är den verklighet som Dalva lever i och som pappan lär henne, ända till den dag socialtjänsten smärtsamt separerar dem och placerar Dalva på ett hem fullt med andra barn och tonåringar från dysfunktionella hemförhållanden.
Envist håller hon fast vid sin utmanande och vuxna klädstil, hävdar pappans oskuld, rymmer och gör allt för att återförenas med den enda fasta punkt hon tror sig ha. Gång på gång hämtar socialarbetaren Jayden (Alexis Manenti) hem henne när hon rymt eller hamnat i problem. Han ställer kvar, sätter gränser men är samtidigt på hennes sida, följer med för att köpa vanliga kläder och hälsa på pappan i häktet. På hemmet tvingas Dalva att dela rum med den stökiga men godhjärtade Samia (Fanta Guirassy) som blir till hennes storasyster och beskyddare. Samia är även den enda som vågar säga henne sanningen rakt i ansiktet. Trevande börjar det gå upp för Dalva hur det är att vara ett barn, vart gränserna går, hur en förälder ska vara och att mamman kanske kan berätta en helt annan anledning till separationen.
Långfilmsdebuterande Emanuelle Nicot står bakom både manus och regi och lyckas berätta en trovärdig, avskyvärd och obehaglig historia hur ett barn i fel händer kan både manipuleras och hjärntvättas. Filmen har hyllats av kritikerna och vunnit priser så som Tittarnas pris på Rotterdams Filmfestival med flera. Debuterande Samson är exceptionellt övertygande som den sammanbitna, tystlåtna men på insidan fullständigt trasiga flickan, vars tillvaro helt omkullkastas och sanningar raseras en efter en. För sin rolltolkning har Samson rättmätigt redan vunnit flera priser på filmfestivaler i både Cannes, Kairo, Hongkong och Sao Paolo. Vi kommer med all säkerhet att få se mer av denna unga och redan fullfjädrade skådespelare i framtiden.
Dalva är ett välspelat, omtumlande och vidrigt drama som träffar som ett slag i magen och smärtan sitter i långt efter att filmen tagit slut. Filmen kategoriseras märkligt nog även som feelgood. Tyvärr har jag svårt att hålla med, det är att förminska den komplexa handlingen och låta de sista femton minuterna definiera hela filmen. Visst finns det humor, skratt och ljus, men vägen framåt för Dalva är lång och svår. Frågan är om man någonsin blir hel efter det som hon har utsatts för. Avslutningen är väl tillrättalagd och förenklad, nästan lite hastig med tanke på tidigare tempo. Låt dock inte detta hindra dig från att se en riktigt bra och berörande film.
Dalva får fyra ögon av fem möjliga.
2023-05-04
