Familjen Liza, Sean med sonen Jude lever ett fungerande liv. Pappa jobbar, mamma hemma och sonen Jude hemundervisas. Så skrämmer Jude sin mamma ordentligt och Jude själv får mardrömmar och vill sova hos föräldrarna. Liza vill inte tala om vad som hände henne och sonen Jude blir stum. Psykoterapi gör ingen skillnad.

Så hyr familjen en villa på landsbygden. Nära ligger den gamla slottsliknande byggnaden där familjen Heelshires hade levt en mardrömslik tillvaro som skildras i i filmens föregångare, The Boy från 2016, där dockan Brams debuterar. Nu står byggnaden öde.

När Liza, Sean och Jude lokaliserar sig i omgivningen går Jude sin egen väg och hittar en nergrävd docka i skogen. Familjen tar hem den och Liza tvättar den och sätter på rena kläder. Då börjar deras mardrömslika tillvaro.

Dockan, som heter Brahms, lierar sig med Jude och de blir ett team. De talar med varandra när de är ensamma, men Jude skriver ner vad han vill säga till föräldrarna. Så tar dockan alltmer över familjen och börjar sätta upp regler och hotar med att döda dem om de inte lyder.

Farliga dockor har det gjorts film om tidigare som Annebelle och Chucky. Den här uppföljaren är medioker i jämförelse med nämnda dockfilmer. Det skräller till och vi kanske hoppar till lite, men effekterna avtar och man väntar på upplösningen.

William Brent Bell regisserar även den här om dockan Brahms. Filmen är hyggligt hantverk, alla gör det dom ska och vad som förväntas av dem. Författaren Stacey Menear skrev manus till båda filmerna om dockan Brahms och dialogen är ingen höjdare men det funkar väl. Skräckeffekterna känner vi igen. Stämningen förtätas och så kommer braket och musikbullret, som det brukar vara i rysare.

Man behöver inte ha sett föregångaren för att förstår vad som händer i Brahms: The Boy II. Det är samma intrig som tidigare, om dockan som förstör en familj genom att ta över sonen i familjen och förena sig med honom. Samma mönster, men tragedin är inte lika hemsk som i The Boy, tycker jag. Det finns väl ingen som vare sig tror eller hoppas på en tredje uppföljare, såvida man inte tar ett helt nytt grepp och kommer med en story som förvånar, fascinerar och skrämmas. Det gör inte Brahms: The Boy 2 speciellt bra.

Det blir två filmögon av fem.

2020-06-15