Avengers: Endgame

Storslagen underhållning, välgjord action med spännande och älskvärda karaktärer

Regi: Anthony Russo, Joe Russo

Manus: Christopher Markus, Stephen McFeely, baserat på “Marvels comics” av Stan Lee, Jack Kriby samt ”comic book” av Jim Starlin

i rollerna: Brie Larson, Linda Cardellini, Scarlett Johansson m.fl.

Genre: Action, äventyr, fantasi

Speltid: 181 min.

Land: USA

Svensk biopremiär: 24 april 2019

Distributör: Walt Disney Motion Pictures

Endgame tar vid i samma ögonblick som förra filmen Infinity War slutar och om du inte har koll på den superelaka Thanos (Josh Brolin) och oändlighetsstenarna är du lätt hjälplös i historien. Kanske sitter du och funderar på varför inte Spiderman (Tom Holland) dyker upp när han behövs som bäst för att du missat (SPOIL ALERT!) att han, ett helt gäng med andra superhjältar och halva jordens befolkning blev utrotade med ett fingerknäpp i förra filmen. Världen blev till ett enda kaos och människorna visar liten förmåga att hämta sig efter sorgen. Infrastrukturen faller samman med sopor och förfallna byggnader överallt.

Självklart måste resterande hjältar med Captain America (Chris Evans), Captain Marvel (Brie Larson), Iron Man (Robert Downey Jr.) och Black Widow (Scarlett Johansson) i spetsen nu göra allt de kan för att vrida tillbaka tiden. Att se Infinity War är således ett måste. Däremot behöver du inte ha superkoll på alla karaktärerna och sett alla Marvels tidigare filmer för att njuta av Endgames handling. För njuta gör du. Filmen har alla de rätta ingredienserna för hela tre timmars underhållning: Hämnd, skratt, tårar, kärlek, ilska, överraskningar, action, galna vändningar, tidsresor, skön musik och enorma fighter med enade hjältar. Det är snabba klipp mellan parallella handlingar, härliga referenser till en hel bunt med gamla filmklassiker, svulstigt och stundtals väldigt amerikanskt. Jag älskar varje scen.

Marvel har lyckats med att skapa superhjältar som är mänskliga och allt igenom älskvärda, i denna film mer än tidigare. De har verkliga konflikter, både mellan varandra och inom sig själva och känner smärta och rädsla som jag som tittare kan relatera till. Inte sällan är det kvinnorna som är de starkaste, både fysiskt och mentalt. Kvinnorna är också de fyra bäst betalda skådespelarna enligt IMDB. I Marvels värld kan alla hitta sin egen hjälte oavsett ålder, kön eller etnicitet. Det är något rörande och ganska fint när dagens unga (och några medelålders) tittar på superhjältar som är äldre än deras egna föräldrar. Robert Downey Jr fyllde nyss 54 år och har spelat Iron Man sedan Marvel Cinematic Universe första film med samma namn, som hade premiär för ganska exakt elva år sedan. Don Cheadle (War Machine) är 55 år. I Endgame är det kändistätt, både vad gäller superhjältar och skådespelare. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att de allra flesta är med på ett hörn utom Vision (Paul Bettany) som verkligen dog i förra filmen.

Jag vet att några kommer att tänka – men tre timmar, är det verkligen nödvändigt? Ja, det känns faktiskt betydligt kortare. Jag saknar till och med någon scen där jag i efterhand undrade hur det hela gick till. Nej, jag nickade inte till, inte en chans. Men det finns brister. Att människor inte skulle finna kraften att resa sig och ta sig samman efter enorma förluster och katastrofer känns inte trovärdigt. Bevis på att så verkligen sker får vi hela tiden. Slutfighten blir, som så ofta, lite väl lång och repetitiv och därtill kommer det både två och tre slut till innan filmen verkligen är slut. Det hela känns lite stolpigt och får mig att fundera på hur framtida Avengers filmer kommer att se ut. Även andra saker indikerar förändring för framtiden. Är kanske Avengers: Endgame den sista filmen i sitt format? På ett sätt hoppas jag att det blir så, för det blir inte mycket bättre än så här.

Jag rekommenderar alla att ladda med maximalt med popcorn och minimalt med dricka. Att ta en toapaus är inte att tänka på.

Avengers: Endgame får fyra starka ögon av fem möjliga.
2019-04-24

Ulrika Köpsén