Filmen Windows börjar med en lysande glaskula och man talar om filmen Truman Show från 1998, där huvudaktören försäkringsagenten Truman Burbanks (Jim Carrey) ovetandes lever i en reality show om sig själv och sitt liv och som visas i hela världen. Han vet inte , att ett jätteteam dokumentärer allt han gör och säger och som broadcastas globalt. Filmens klimax är när Truman blir medveten och bryter sig ut och möter sig själv, sin kraft.

I Windows är det natt med midnattssol och det vackra, varma ljuset är en blandning av skymning och gryning. I vargtimmen möter vi en grupp unga människor i en förstad i Umeå. De går omkring i en till synes öde omgivning och konfronteras med sig själva och med andra ungdomar de möter. Flera av dem har legat på psykiatrisk klinik för sina känslomässiga diagnoser och besvär, men det är alla personer som söker sina inre jag och som längtar efter att få uttrycka det. Vi ser ett spektrum av olika yttringar och händelser, där de hjälper varandra att få perspektiv på sina yttre och inre verkligheter. Det är bitvis gripande att möta deras vilsenhet i tillvaron och längtan efter balans och acceptans.

Ungdomarna utmanar omgivningen och ber om reaktioner, som bekräftar deras existens och att de blir synliga och hörda. Tystnaden är plågsam och en ung kvinna ber en boende slå med hammare på sitt balkongräcke för att ljudet ska hjälpa henne att få kontakt med omgivningen och blir delaktig av dem.

Ungdomarna drömmer om en dinosaurietid, då livet var så helt annorlunda. Kraftfulla varelser regerade och människan hade ännu inte uppstått. En ung, autistisk man klär ut sig till dinosaurier eller härmar deras beteende för att få fatt på något primitivt, ursprungligt hos sig själv. Vi är delaktiga i deras självterapeutiska övningar och kan ibland, men inte alltid, identifiera oss i vår egen ungdoms sökande efter identitet för att kunna omfamna och uthärda livets skeenden. Omgivningens cyklande barn varken stör eller störs av figurerna och låter dom hållas med sina spel.

Regissör Viktor Johansson säger, att filmens material utgår från det dokumentära, men att filmen växer fram under det att den spelas in i samspråk med de som finns bakom och framför kameran. Aktörerna frågar sig själva om de är sig själva, dvs på riktigt, eller om dom bara gör sig till. Den frågan finns kvar under filmens gång och aktörerna själva bär svaren. Däri ligger filmens dynamik. Aktörerna är autentiska, men går ibland in i rollspel, uppmuntrade av regissören, för att agera fram svaren på sina frågor. Det är en mycket intressant arbetsform. Personerna intervjuas, där de tvingas spela ut känslor och fantasier för att få syn på sig själva och sin verklighet. Ett slags psykodrama som möjligen på sikt bara kan utvärderas av personerna själva. Det är en existentiellt skeende som regissören berättar om med sina aktörer. Man lär sig tycka om filmens ungdomar med deras känsligheter, sina frågor och fantasier.

I filmens senare del går ungdomarna samman i en slags demonstration mot den till synes förstockade, slutna omgivningen som varken kan eller vill förstå deras aktion. Ungdomarna slår sönder saker och hamrar på väggar för att bli uppmärksammade. Man kan ibland förstå den förtvivlan som ofta är drivkraften i olika minoriteters manifestationer.

Viktor Johansson, regissör, har också gjort filmerna Under Gottsunda 2014, Himmel över Flogsta 2015 och Inuti diamanten 2020, filmer som också rör sig i gränslandet mellan humor och vemod, mellan drama och samhällsstudier. Windows är vackert filmad och närbilder på aktörerna förstärker deras närvaro och uttryck.
Tre filmögon av fem.
2022-12-02