Wild Rose, också känd som Country Music, handlar om den unga irländskan Rose-Lynn Harlan (Jessie Buckley), en vild, fri ande, som ställer till det för sig och bl.a. suttit i fängelse i ett år för att ha smugglat heroin. När hon muckar från kåken är hon klädd i vita cowboystövlar och läderjacka som redan visar henne gillande av countrygenren. Men först söker hon upp sin kille och har ett ligg med honom på en gräsmatta.
Hemma väntar hennes mamma Marion (Julie Walters) samt Rose-Lynns två små barn som Marion tagit hand om. Marion är besviken på sin dotter och deras relation är kärv, men säger att det finns jobb åt henne på en lokal bar. Men Rose-Lynn hamnar i handgemäng med ägaren, som inte vill ha kriminella i baren.
Rose-Lynn har en passion. Hon vill sjunga country. För sin försörjning får hon jobb som städerska hos förmögna Susannah (Sophie Okonedo). Med tiden blir dessa (osannolikt nog) vänner. Det är härligt att se och höra Rose-Lynn sjunga när hon dammsuger och slår takten med sladden. Efter att ha hört Rose-Lynn sjunga ordnar Susannah en demo, som skickas till BBC, dit Rose-Lynn blir inbjuden för att provsjunga. Men debuten senare på Susannahs gardenparty går om intet. Men mamman förstår ändå Rose-Lynns dröm om att sjunga country och ordnar pengar så att dottern kan resa till Nashville, som är hennes dröm, och vilket hon också gör.
Jessie Buckley har redan vunnit filmpriser för sin huvudroll i regissören Tom Harpers och manusförfattaren Nicole Taylors drama. Buckley är mycket bra i detta händelserika drama, somBuckley imponerande skildrar Rose-Lynns både med- och motgångar. Men Rose-Lynn måste också att bygga bra relationer till sina barn, som först inte vill kännas vid henne. Wild Rose är en berättelse om drömmar och att finna sina talanger, våga tro på dem och låta dem bära framåt. Rose-Lynn tror på sig själv och har mod att möta och överstiga sina hinder.
Julie Walters gör lysande rollen som mamma Marion och gestaltar den komplicerade mordotterrelationen med dess motstridiga känslor och dotterns sammansatta kontakt med sina barn som är filmens centrala delar.
Regissör Tom Harper, som bl.a. gjort Tv-serierna Peaky Blinders från 2013 och Krig och fred från 2016, har lyckats väl med sin insats här och visar sin förmåga att bygga ett filmdrama med olika känslostämningar. Historien kan uppfattas som ännu en klichéartad och sentimental Askungesaga, men han lyfter ändå den tematiska berättelsen och får fram olika skiftningar i relationer och händelser och som övertygar.
Musikverket Wild Rose berättar om en vildros som växer och blommar, en story som berör. Jessie Buckley har skrivit sångerna tillsammans med Nicole Taylor och de har meningsfulla texter. Framstegen är dock inte en rak linje för Rose Lynn och Tom Harpers regi och Nicole Taylors bitska och välskrivna manus ger storyn bra dynamik som beskriver de hårda och slingrande vägar som Rose-Lynn tvinga gå för att överleva känslomässigt och mogna som förälder samt att förverkliga sin dröm om countrysångerska. Varje dag är en kamp för henne att bli vän och mamma till sina sårade barn. Samtidigt är hon en fri själ, utan bagage, men massor av vilja, kamplust och potential som artist.
Framförallt är filmens värde att Jessie Buckley så enastående förmår att uttrycka Rose-Lynns omognad och mognad, hennes kaotiska karisma, musiktalang men också hennes känslighet och mjukhet. Hennes uttrycksfulla röst tolkar utmärkt countrysånger, förstås, men också kärlekssånger och starka ballader som bär filmen. Slutsången ”Home is best” känns dock lite för tillrättalagd för att få till en slags happy end.
Fyra filmögon av fem.
2019-06-12
