Recension: Warm Bodies

eye eye eye

Warmbodies
Nicholas Hoult och Teresa Palmer i Warm Bodies.

Regi och manus: Jonathan Levine, baserat på Isaac Marions roman med samma titel.
Skådespelare: Nicholas Hoult, Teresa Palmer, John Malkovich, Analeigh Tipton, m.fl.
Genre: Komedi, zombiefilm
Ålder: 15 år
Speltid: 98 min
Land: USA
Biopremiär: 19 april 2013
Distributör: Nordisk Film
Länk till Imdb

En Romeo och Julia i zombiemiljö.
R (Nicholas Hoult) är zombie och driver planlöst omkring på en flygplats med sin kompis M (Rob Corddry). Deras trista tillvaro präglas av sporadiskt hjärnätande. R och hans zombiegäng stöter en dag stöter ihop med några människor, varav den ena är Julia (Teresa Palmer). R äter raskt upp Julias killes (Dave Franco) hjärna, men faller pladask för Julia. Han räddar henne till sitt flygplan, där han försöker kommunicera sin kärlek. Julia är dotter till människornas ledare (John Malkovich) som anser att alla zombies ska skjutas. Julia börjar känna sympati för R, men måste resa hem. De åker tillsammans och under resan börjar R känna sig alltmer som människa. Även några andra zombies börjar förändras, vilket leder till en del bisarra situationer.

Jonathan Levine står för regi och manus. Att han behärskar postmodern skräck visade han i All the boys love Mandy Lane 2006. I The Wackness 2008 beskrev han tonårsångest och i 50/50 från 2011 satir. När han här mixar ihop några av sina verk, borde det väl bli rätt bra? Nja, sådär. Filmen får aldrig riktigt fart. Det är småroligt ibland men precis som R, så känns filmen zombieaktigt trög. Även om R vaknar till liv, så gör inte filmen det.

Filmmusiken är verkligen underbar och riktigt underhållande. Vad sägs om Roy Orbisons Pretty woman när Julia sminkar R för att bli mer människolik eller Bruce Springsteens Hungry heart när R:s zombiegäng vankar omkring? Man drar förnöjd på smilbanden flera gånger när musiken sätter in. Musiken höjer filmupplevelsen betydligt, så för den blir det full pott.

Om Nicholas Hoult (Jack the Giant killer 2013, Clash of the Titans 2010) som den kärlekskranka Romeo-zombien finns det inte mycket att säga. Han grymtar och säger några få meningar ibland, när han snubblar omkring. Han gör sitt jobb, men hur mycket krävs för att spela zombie? Han gör dock sin karaktär ganska sympatisk. Teresa Palmer (I am number four 2011, Trollkarlens lärling 2010) gör sin Julia både hård och sårbar. Henne får man hålla ögonen på i framtiden. Oscarsnominerade John Malkovich (Empire of the sun 1987, The killing fields 1984, Con air 1997) gör utmärkt den stenhårde och hänsynslöse Grigio, som är Julias pappa. Som zombien M förmedlar Rob Corddry värme och det är lätt att tycka om honom. Dave Franco som Julias pojkvän Perry finns inte mycket att säga, eftersom han snabbt blir R:s middag.

Filmen är berättad ur en zombies perspektiv och bygger på Isaac Marions bok med samma namn. Det är en fin berättelse om hur kärlek kan förändra världen och har väl inte gjorts på det här sättet tidigare, vad jag vet. Men räcker det för att bära upp en långfilm? Nej, filmskaparna har inte lyckats. Man fattar snabbt hur zombien R:s värld ser ut och efter att han har träffat Julia, så händer egentligen inget nytt. Man saknar överraskningar och det är på tok för lite svart humor. Som kärleksfilm om första dejten kan den kännas förträfflig.

Filmen får tre filmögon för bra skådespeleri, för en ny twist på Romeo-och-Juliahistorien och för filmmusiken.
2013-04-11