Recension: Vanishing Waves

eye eye

vanishingwaves

Regi: Kristina Buozyte
Land: Litauen
Genre: Science Fiction, thriller
Speltid: 124 min.
Skådespelare: Jurga Jutaite, Marius Jampolskis, Brice Fournier, m.fl.
Biopremiär 22 februari 2013
Distributör: Njutafilms
Länk till Imdb

Drömlikt och segt om överföring av sinnesupplevelser.
I ett vetenskapligt experiment överförs tankar och känslor från en ung kvinna Aurora (Jurga Jutaite), som ligger i koma efter en olycka, till en ung man Lukas (Marius Jampoliskis. Mannen och kvinnan möts i ett drömlandskap och blir förälskade.

Filmen, som vann pris vid European Fantastic Film Festivals Federation i Sitges, Spanien, är välgjord vad gäller filmfoto och skådespeleri, men förlorar på ett alltför långsamt förlopp.
Idén med filmen är att sinnesvärlden och framförallt kärleken har starkare genomslagskraft än det vetenskapliga testerna. Intressant är Lukas försök att ändra förloppet i Auroras minnesbank och tankevärld. Tanken går, om än inte i helt adekvat jämförelse, till Frankensteins monster, vars vilja och egenmoral överstiger sin skapares avsikter och makt.

Marius Jampolskis gör den unge forskaren Lukas med känsla och inlevelse. Hans svek mot experimentet är huvudkonflikten i filmen. Jurga Jutaites Aurora är vacker och charmig, men stannar på ytan. Regin av Kristina Buozyte känns traditionell och överraskar inte, men fungerar. Manus av henne och Bruno Samper har en bra idé och lagom med dialoger, men det sega tempot tråkar ut en och ger filmen en pretentiös touche. Filmfotot av Feliksas Abrukauskas är njutbart, liksom originalmusiken av Peter von Poel.

Intressant är att Litauen visar musklerna med en snygg och tänkvärd film med inriktning på den internationella marknaden.

Filmen får två filmögon för aktörernas insatser och det vackra filmfotot, men betyget dras ned av det utdragna förloppet och lite pretentiösa framställning.
2013-01-22

Louise Hansare