Originaltitel: A Torinói ló
Regi: Belá Tarr
Manus: Laszlo Krasznahorkai/ Belá Tarr
Filmfotograf: Fred Kelemen
Skådespelare: János Derzsi, Erika Bók, Mihály Kormos, Ricsi (hästen)
Speltid: 146 min.
Biopremiär: 26 april 2013
Filmkategori: Drama
Land: Ungern
Distributör: TriArt Film
Länk till Imdb

Ett ofullbordat avsked.
Den tredje januari 1889, när Friedrich Nietzsche var ute och promenerade bevittnade han hur en häst piskades på gatan. Inför den förvånade folkmassan, som hade samlats, kramar Nietzsche hästen och säger de berömda orden, ”Mutter ich bin dumm”. Staplande hjälps han hem av en granne. Därefter glider filosofen in i tio års tystnad och galenskap. Men Belá Tarr frågar sig vad som hände med den andre protagonisten i händelsen, nämligen hästen?

Det är en vemodig film, som Tarr har valt att avsluta sitt filmskapande med. Under sju dagar får vi följa hästens, kuskens och hans dotters vardag. De bor i en ödslig gård och är väldigt fattiga. Deras dagar är monotona och bryts av tillfälliga besök av oroande karaktär. Tarr bygger upp en tristess, som tynger och genomsyrar filmen. Fattigdom, torftighet och hopplöshet. När hästen vägrar äta rasar kuskens och dotterns tillvaro. Men de säger inte ett enda ord om den tyske filosofen som kramade deras häst. Deras vardag har inte ändrats av den händelse som tycks väga så tungt i filosofins historia.

Det är bara Nietzsche och hästen som förstår vad som har hänt. De har förvandlats och insjuknat och därigenom bidrar till eller förändrar verkligheten. Men det är där Tarr skulle behövt utveckla och klargöra sitt budskap med filmen. Eller är det bara en monoton, naturalistisk film?   Man stör sig lite på filmens längd och enformighet. Tarrs avsked känns ofullbordat och riskerar därför att lämna åskådaren i en känsla av frustration.

Filmen får två filmögon för sitt utmärkta och kärleksfulla filmfoto.
2013-04-23