Carla Jurli som Helen Memel i Våtmarker 

Originaltitel: Feuchtgebiete (Wetlands)
Regi: David Wnendt
Manus: David Wnendt, Claus Falkenberg
Filmfoto: Jakub Bejnarowicz
Skådespelare: Carla Juri, Christoph Letkowski, Marlen Kruse, Meret Becker, Axel Milberg, Peri Baumeiser m.fl.
Genre: Drama
Speltid: 105 min.
Land och år: Tyskland, 2013
Svensk biopremiär: 21 februari 2014
Ålder: Från 15 år
Distribution: Studio S Entertainment
Länk till IMDb

Skicklig balansgång mellan äckel och humor.
Filmen ”Våtmarker” bygger på en tysk bästsäljande roman med samma namn. Boken skapade redan vid utgivningen 2008 stora rubriker och har betecknats som både feministisk och pornografisk, då den skildrar ett tabubelagt ämne som kvinnlig förkärlek för smuts, kroppsbehåring och kroppsvätskor. Författarinnan Charlotte Roche har enligt egen uppgift velat få till stånd en diskussion om vår tids syn på hygien och skönhet med sin kontroversiella roman.

Regissör David Wnendt, som tillsammans med Claus Falkenberg står för manus, har omsatt denna roman till film, vilket inte kan ha varit det lättaste. Romanen består till stor del av en ung kvinnas inre monolog i en sjukhussäng.

Filmens uppgift har inte i första hand varit att chocker, framhåller Wnendt i en tidningsintervju. Den alltför kräsmagade bör ändå avstå från att se filmen. Äckelfaktorn är hög, även om den skickligt balanseras med berättarglädje och humor.

Det är tydligt att David Wnendt gärna skildrar extrema kvinnor på film. I ”Combat Girl” (2011) berättar han om den 20-åriga nynazisten Marisa som hatar judar, främlingar och alla som förstör Tyskland. I ”Våtmarker” är huvudpersonen den 18-åriga Helen Memel som hamnar på sjukhus med en inflammerad analöppning. Helen visar filmen igenom stor fascination för spyor, avföring, flytningar, sperma och mensblod. Hon har också ett komplicerat förhållande till sina frånskilda föräldrar, speciellt till modern med sina stränga renlighetskrav.

Skådespelerskan Carla Juri gör en modig tolkning av Helen, som testar allt vad en ung kvinna inte bör göra. Helen är också så långt man kan komma från den rakade, vaxade sanitetsbehandlade unga kvinnan vi annars alltid möter på film. Bara det kan vara värt ett biobesök om man, som sagt, inte är kräsmagad.

Filmen får 3 filmögon
2014-02-23