Tomás (Javier Cámara) reser från sin familj i ett snöigt Kanada till Madrid för att under fyra dagar hälsa på sin gode vän aktören Julián (Ricardo Darin), som lever med sin trogne hund Truman av rasen Mastiff. Julián har behandlats för lungcancer, men beslutar sig för att avbryta behandlingen. Han försöker klara upp sina affärer och hans största bekymmer är att få någon att adoptera sin hund Truman. Tomás är en klok och eftertänksam som person, som bjuder generöst sin vän Julián på det hans önskar under de sista dagarna de har tillsammans.
Tomás Agagay och Cesc Gay har skrivit ett fint manus med repliker som utmärkt lyfter fram huvudrollernas karaktärer. Raka rör, lite rå humor, allvar och hjärtevärmande, men utan att bli gråtmilt. Regin av Cesc Gay gör rollerna verkliga och deras relationer och rörelser känns naturliga. Under raderna pågår ett drama på liv och död. Ingen av personerna vill störa Juliáns metodiska och beslutsamma planering för sin hädanfärd med oroliga frågor och starka känslor. Julián, som är oreligiös, funderar över döden och vilka han kan möta ”på andra sidan” och hoppas på sin far, som han haft en haltande relation med.
Tempot i filmen är långsamt vilket gör att man får gott om tid att lära känna rollkaraktärerna. Filmen är enkel i sin form. Vardagligt, utan spektakulär scenografi, utspelas i nutid och som gör det lätt kan identifiera sig med figurerna, deras varor, problem och tankegångar. Det växer fram en mognad hos rollkaraktärerna, när de tvingas möta och få svar på svåra frågor om dödsprocesser, begravningar och hur livet ska kunna gestalta sig för dem som lever vidare.
Ricardo Darin är från Argentina och Javier från Spanien och just nu den spanska världens största stjärnor. De har fått många filmpriser och har arbetat med film, teater och TV under många år. Hunden Truman, som har filmens spanska titelroll, är givetvis charmig och tillgiven på sitt eget sätt. Hans ledsna blickar kan tolkas som att han möjligen kan ana att han står inför ett avsked till sin ägare.
Filmen annonserar som komedi. Den har en mörk botten, men växlingen till drama blir naturlig och bildar en fin enhet. Filmen är, trots allvar och ibland underhållande ändå tveksamt passande för en bred biopublik. Jag skulle kunna rekommendera den för ett par av mina vänner, som är öppna för existentiella frågor och tankar om vänskap, närhet och integritet.
Tyvärr slutar filmen med en onödigt utdragen sexscen som egentligen inte tillför något till handlingen, tvärtom, den bryter stämningen som byggts upp och tanken, att Juliáns närmaste vänner finner varandra för att dela sorgen och saknaden efteråt kunde ha gestaltats på annat mera, för sammanhanget, lämpligt sätt.
Filmen får tre starka filmögon av fem.
2016-08-09
