I ett skräckinjagande, framtida England har en parasit förvandlat majoriteten av mänskligheten till blodtörstande rovdjur. Överlevande försöker hitta ett botemedel mot den världsomfattande epidemin. I ett slutet militärkomplex hålls ett 20-tal barn i 10-årsåldern inlåsta i fängelseceller. Flickan Melanie (Sennia Nanua) är en av dem. Barnen binds fast i rullstolar när de ska på lektioner.

Upptakten brukar vara de bästa partierna i hyggliga skräckfilmer. Mystiken ska tätna och ovissheten ska gastkrama magnerverna. Men ofta känner man snart igen greppen och filmen riskerar att tappa sin attraktion. Så är fallet med denna film.

Den underfundiga filmtiteln, The Girl with All the Gifts, säger ingenting om handlingen och kan lika gärna låta som en sagofilm som en familjefilm. Men så är absolut inte fallet. Här biter aggressiva horder av monstermänniskor ihjäl och äter slafsigt och blodigt på vanligt folk, de få som finns kvar. Man känner väl igen otaliga zombiefilmer med hjältar som dödar otäckingar för att rädda liv. Intressantare än så blir egentligen inte filmen.

10-åriga Melanie är smittad, men har blivit vän med den snygga, friska läraren Helen Justineau (Gemma Arterton). Deras mor-dotter-relation blir det enda känslosamma inslaget i filmen, men får aldrig någon bärkraft i dramat. Sennia Nanua imponerar som Melanie, flickan som växlar mellan rara-tjejen och ett blodtörstigt odjur. Men manus och handling gör rollkaraktären osannolik och därför inte berör.

Sexfaldigt Oscarsnominerade Glenn Close gör läkaren och forskaren Dr. Caroline Caldwell. Hon har närvaro och spänst i sina repliker, men förmår ändå inte lyfta denna dåliga story. Lite högtidligt och salvelsefullt utbrister någon figur i filmen, att ”hoppet är det sista som överger människan”. Det är sant, men här blir den frasen bara patetisk och påklistrad och ger inte filmens ett dugg av dignitet.

Det blir ett filmöga av fem.
2016-08-05