Recension: Unga Astrid

En mörk solskenshistoria
eye4
Regi: Pernille Fisher Christensen
Manus: Kim Fupz Aakeson och Pernille Fisher Christensen.
Producenter: Anna Anthony Avani Film, Lars G Lindström Nordisk Film.
Åldersgräns: 7 år
Genre: Drama, biografi
Speltid: 123 min.
Originaltitel: Unga Astrid
Skådespelare: Astrid – Alba August, Hanna – Maria Bonnevie, Samuel – Magnus Krepper, Blomberg – Henrik Rafaelsen, Marie – Trine Dyrholm, Sture – Björn Gustafsson
Svensk premiär: 14 september 2018
Distributör: Nordisk Film.

Astrid Lindgren, allas vår Astrid, behöver ingen närmare presentation. Alla känner till hennes fantastiska böcker om Pippi, Emil, Nils Karlsson pyssling, Lotta på Bråkmakargatan m.fl. Men den unga Astrid, vem var hon? Vad formade henne till att bli en så fantastisk författarinna?

I filmen ”Unga Astrid” får vi först möta henne som gammal, sittandes läsandes högar av beundrarpost som levererats säckvis från mängder av barn. Flera av dessa brev vävs in i filmen då vi flyttas tillbaka i tiden till 1920-talets Småland.

Vi träffar nu en ung Astrid i 16-års åldern (spelad av Alba August). Vi träffar henne i kyrkan, på potatisåkern och hemma, där hon gärna berättar historier för sina syskon som ständigt ber om mer. Vi träffar en Astrid som inte blir uppbjuden på skoldansen, men då tar saken i egna händer och dansar en egen typ av charleston så flätorna flyger. Hon är spontan och flätorna klipps snart av då Astrid fastnar för det nya korthåriga hårmodet som är på intågande från Europa. Trots att hennes mamma (Maria Bonnevie) ogillar det och folket hemma i Vimmerby skrattar. Men Astrid bestämmer själv och hon står för det hon gör och säger.

Astrid Lindgren blir volontär på Vimmerby Tidning och visar tidigt chefredaktören Reinhold Blomberg (Harald Rafaelsen) hur bra hon är och hon får snabbt nya och allt mer avancerade arbetsuppgifter. Det uppstår mycket känslor och ömsesidig kärlek mellan de två kollegorna. De blir ett par, trots att han är 30 år äldre. Reinhold Blomberg ligger i en trasslig skilsmässa och den unga Astrid blir gravid. Eftersom föräldrarna till varje pris vill osynliggöra skammen med den ogifta gravida dottern så flyttar Astrid till Stockholm, där hon börjar på en sekreterarutbildning. Astrid får höra talas om att man i Köpenhamn kan föda utan att behöva uppge faderns namn.

Sonen Lasse föds 1926 i Köpenhamn och han lämnas tillfälligt hos en fostermamma Marie (Trine Dyrholm). När Blombergs skilsmässa snart blir klar ska ju Lasse få komma hem. Men tiden går och det sätts ständigt nya käppar i skilsmässohjulet. Lilla Lasse fäster sig vid sin danska fostermamma och skilsmässan dröjer. Detta är ett sår som svider och aldrig läker hos Astrid. Smärtan finns med mellan raderna i många av hennes böcker, föräldralösa barn och ensamma barn som alla längtar.

På sitt nya jobb i Stockholm på Kungliga Automobilklubben träffar Astrid chefen Sture Lindgren (Björn Gustafsson) och där börjar ett nytt liv för Astrid, även om filmen handlar om de yngre åren i hennes liv.

Vilka skådespelarinsatser! Med en helt magiskt skimrande Alba August i huvudrollen, hon spelar en stark, kul, spontan, levnadsglad kvinna med mycket fantasi och berättarlust. Hon är Astrid. Övriga skådespelare bleknar lite i hennes sken men de gör finfina insatser. Scenografi och kostym är tidstypiskt och klockrent. Filmfotot är fantastiskt jag älskar när de åker häst och släde i månskenet. Så vackra bilder.

Filmen berörde mig, det handlar mycket om den gränslösa kärleken mellan mor och barn. Det handlar om bottenlös sorg och ständig längtan. Men samtidigt finns här så mycket hopp, framtidstro, vilja och framför allt glädje. För mig växte Astrid Lindgren som person ännu mer nu när jag lärt känna henne litegrann, nu blev hon en ännu starkare lysande stjärna på himlavalvet.

Gå och se ”Unga Astrid”! Även om du måste gå baklänges. Gå och se den!

”Unga Astrid” får fyra filmögon av fem.
2018-09-04