Tills Frank skiljer oss åt är en snurrig romantisk komedi som andas Bridget Jones Dagbok. Liv Mjönes spelar Vera, en kärlekskrank singel från Stockholm. Hon bor i en etta tillsammans med sin katt och arbetar som lärare på en skola där hon är olyckligt kär i sin kollega Frank (Erik Johansson). Veras livecoach tycker att hon satsar för högt och föreslår att hon ska sänka sina krav. Det är då Carl-Johan (Peter Magnusson) kommer in i bilden och Vera bestämmer sig för att satsa allt på den här främlingen.
Handlingen känner vi igen och karaktärerna är så generaliserade att vi på en gång förstår vad filmen har för riktning. Den finurliga men oförskämt förutsägbara titeln lämnar inte heller utrymme för publikens fantasi.
Det rycker i smilgroparna då och då men Peter Magnussons manus känns för det mesta krystat. Absurda situationer och malplacerade skämt gör att jag mest vill dra en kudde över ansiktet.
Under filmens gång kan jag snabbt konstatera att Peter Magnusson är bättre framför kameran än framför datorn. Trots att Peter Magnusson ofta arbetar med ytterligheter gestaltar han en spännande karaktär med många nyanser. Juicemästaren Carl-Johan är en emotionell man med grava mammakomplex som gärna läser bröllopsmagasin, en frisk fläkt till skillnad mot de andra något torra och stela karaktärerna.
Tills Frank skiljer oss åt är ingen film som överraskar eller revolutionerar branschen, det är inte en ny Bridget Jones Dagbok. Däremot kan den vara värd 103 minuter av din tid om humöret är rätt. Ibland vill man inget hellre än att se en halvlustig film som man kan ana slutet på.
Filmen får två filmögon av fem.
2019-10-18
