När Billie Holiday (Andra Day) gör sensation med den kontroversiella sången Strange Fruit från 1939, som skildrar lynchning av svarta i den amerikanska södern, blir hon politiskt obekväm. USA:s narkotikapolis vet, att Billie använder droger, så hon förföljs skoningslöst och agenten Jimmy Fletcher (Trevante Rhodes) som får i uppdrag att bevaka henne förklädd till militär. Han uppvaktar Billie för att komma henne mera in på livet. Trots att de blir ett kärlekspar, så medverkar han först till att sätta dit Billie för narkotikainnehav på falska grunder. Billie hamnar i fängelse ett år och en dag. När Billies och Jimmys relation sedan djupnar, räddar Jimmy henne och ljuger för sin uppdragsgivare.
Filmen är baserad på boken “Chasing the Scream: The First and Last Days of the War on Drugs” från 2015 av Johann Har. Regissören Lee Daniels skildrar den legendariska amerikanska sångaren Billie Holidays senare år i livet och hur hennes låt Strange Fruit orsakar kaos inom den amerikanska regeringen. Sången blev ändå en föregångare till aktioner för medborgerliga rättigheter.
Filmens största behållning är skådespelaren Andra Days debut som Billie Holiday. Hon gestaltar övertygande och med stor inlevelse jazzsångerskans lysande karriär som blandas med förföljelse av FBI för heroinmissbruk, men som också är en täckmantel för hennes protestsång Strange Fruit. Ett lagförslag mot lynchning röstades ner av regeringen och så sent om 2020 togs förslaget upp igen utan att det lett till förbud i lag.
Andra Day satsade på sin roll och gick ner i vikt, förändrade sin röst och krävde att få använda sin egen sång i stället för playback till Billies originalinspelningar. Andra Day ansträngningar ger payoff för publiken och hon är nominerad till en Oscar för sitt rollporträtt. Andra dramatiseringar och filmporträtt av Billie Holiday har gjorts, bl.a. Diana Ross i Lady Sings the Blues 1972 och som också blev Oscarsnominerad.
Billie Holidays sångarkarriär blev en världssuccé med turnéer i USA, men också i Europa. Flertal skivor producerades och hon var älskad föra sitt själfulla och gripande framförande av sina musiktexter och för sin lite hesa, lite barnsliga röst som blev hennes artistmärke. Billie dog 44 år gammal i sviterna av sitt missbruk.
Det fanns mycket potential för att göra en bra film om Billie Holidays konstnärskap, hennes drogmissbruk och hennes kamp mot rasism. Filmen är vacker och välgjord vad gäller scenografi, filmfoto, musik och kostymer och filmmakaren tar ut svängarna. Vi får njuta mycket av Billies sånger och Andra Days egen röst gör det briljant. Hon framställer utmärkt sångstjärnans starka stjärnkraft och upproriska natur och priset Billie fick betala för sina utspel och sitt rättvisepatos. Men det finns en självförstörelse i Billies liv och leverne. Modet, passionen för sin musik, för män, drogerna och hennes stjärnstatus är starka krafter som gör henne fascinerande och levande men som också bränner ut henne.
Det finns en utmanande scen, där Billie och Jimmy ska älska på ett hotellrum. Billie ”lägger upp sig” utmanande med baken i vädret och Jimmy inspireras och börjar banka på, men blir känslosam och förklarar sin kärlek för Billie, som inte kan ta emot den. Närhet skrämmer henne. Råheten, förakt, slagen, förnedringen, förföljelserna känner hos igen och delvis gör henne stark för att stå ut och stå upp för sig själv. Men känslig intimitet bli hotfull och hon backar. Det är en intressant studie av stjärnans dubbelhet.
Filmen har kritiserats för sitt undermåliga manus och tama regi, att det fanns möjlighet att göra mera av det kraftfulla materialet som historien om Billie Holiday och hennes konstnärskap bär på. Jag tycker filmen gav en god inblick i sångerskans spretiga kliv med stora framgångar, pengar, konflikter med impressarier, älskare och personer som försökte utnyttja hennes utsatthet och sårbarhet. Filmens titel antyder att dess huvudtema är hennes leverne och det i konflikt med USA:s dåvarande politiker och FBI. Det i sig är upprörande och dramatiskt, men filmporträttet av Billie Holiday och framförandet av hennes musik och sångkonst är ändå största behållningen för mig.
2021-06-14