Teodora Vásquez var 24 år och levde i El Salvador med sina föräldrar och en 3-årig son. Hon blev gravid igen och i nionde månaden föll hon ihop på jobbet med svåra värkar. Teodora ringde fem gånger till polisen för att få hjälp, men ingen kom. Hon födde barnet där hon stod och blödde kraftigt och svimmade. Babyflicka var död. När hon vaknade upp på sjukhuset anklagades hon för att ha dödat sitt barn och dömdes till ett 30-årigt fängelsestraff. Det framkom senare, att barnet hade varit dött redan 13 timmar livmodern. Enligt Teodora och hennes mor hade hon blivit rånad på en buss och en man kastat sig över henne mot buken, med följd av att moderkakan lossnade.
I El Salvador råder världens strängaste anti-abortlagar och även missfall rubriceras som mord. Filmen följer Teodora och hennes 17 medsystrar i samma situation i fängelset i kamp för att återfå sin frihet. Teodoras föräldrar erbjöd en advokat USD 700 för att försvara Teodora, men han krävde att även få föräldrarnas hus som ersättning, vilket Teodora inte ställde upp på.
Fängelsetiden var en mardröm för Teodora. Under sju månader fick hon sova på golvet utan filt. Det var 3 000 kvinnor i fängelset dömda för olika brott. Sammanhållningen var dock en styrka för internerna. Teodora fick höra fruktansvärda berättelser om kvinnor och tonåriga flickor som gruppvåldtagits och om att de sedan fick missfall dömdes de till 30-åriga fängelsestraff. Teodora bekräftade, att inga kvinnor med bra ekonomi satt i fängelset, utan värnlösa, fattiga kvinnor från landsbygden. Kvinnor ur medelklassen med pengar kunde antingen betala USD 1 000 till en privat klinik eller resa utomlands för abort.
En Medborgargrupp fanns med ett juridiskt team som bl.a. arbetade för att utreda om domar avkunnats felaktigt mot kvinnorna. Teamet tog sig an Teodoras fall. Hon fick också en advokat med hjälp genom Amnesty International. Många kvinnogrupper i landet mobiliserades för att stödja Teodoras sak och övriga kvinnor med liknande domar. Kvinnorna gjorde aktioner med banderoller och skanderade ”frihet åt Teodora”. FMLN la fram ett reformförslag av brottsbalken i parlamentet för att avkriminalisera abort, men ingen röstade för yrkandet. Katolska kyrkan protesterade mot förslaget om anti-abort eftersom man ansåg, att det går emot majoriteten av folket som är kristna.
När Teodoras sak togs upp igen av domstolen, så fastställdes bara domen, trots bristande bevis från åklagaren. Om ett barn dör i livmodern eller på golvet är det samma sak, nämligen mord, menade domaren. Teodoras jurist framhöll dock, att det saknades bevis för att barnet skulle ha dränkts. En barn som dör i samband med förlossning, s.k. perinatal död, kan inte ha orsakats av modern.
Teodoras ärende fick internationell uppmärksamhet och sändes på olika media. Så fick Teodora ett meddelande, att man beslutat korta hennes dom till 10 år och 7 månader, den tid hon redan suttit fängslad och kunde därför friges. En stor samling människor och olika media samlades för att ta emot Teodora och givetvis hennes gamla föräldrar och sin nu 17-årige son. Glädjen var stor och Teodora fick komma hem och man firade med tårta.
Men Teodoras känslor var blandade. Hon skämdes, för att hon ensam blivit frisläppt med hjälp av nationella och internationella intressen, men att 16 kvinnor med samma domar satt kvar i fängelset. Så friheten för henne blev en början till kamp för att hennes medsystrars fall också ska prövas, men också att anti-abortlagarna i El Salvador avskaffas. Teodora blev berömd och reste runt i världen, bl.a. till Stockholm med sin son för att tala om sin erfarenhet. Hon fick också ta emot ett pris på ett fullsatt Göta Lejon, men hon skänkte pengarna till förmån för de 16 kvinnliga fångarna. Teodora talade också i EU om utsatta, rättslösa kvinnor i El Salvador och besökte senare också fängelset för att möta sina tidigare medfångar. 11 av dem blev senare också frigivna, men 5 kvinnor blev fängslade. Det fanns. 18 kvinnor, dömda för samma brott, kvar som väntade på att friges.
Denna fängslande och upprörande dokumentär av Celina Escher är ytterst välgjord och har redan tilldelats filmpriser i Costa Rica och Seattle. Filmteamet kunde följa Teodoras fall såväl i som utanför fängelset, men rättegångarna var för lykta dörrar. Jag blev mycket upprörd över hur kvinnors människovärde var så lågt och att de utan tillgångar var chanslösa. Teodora Vásquez blev talesman för de andra salvadoranska kvinnorna bakom galler för samma “brott” i denna historia om motståndskraft och solidaritet.
Fem filmögon av fem.
2021-08-26
