Efter många år är Jane Champion tillbaka. Denna gång med westernfilmen ”The Power of the Dog”. Hennes drama i en svunnen tid visas enbart på utvalda biografer. Däremot går ¨The Power of the Dog¨, mindre än två veckor efter svensk biopremiär, att strömma. Detta sagt trots att filmen förtjänar stor bioduk för att komma till sin fulla rätt. Hur det storslagna Montana-landskapet ska förföra betraktaren i mobiltelefonens eller TV-rutans förkrympta format förblir en gåta. Den som trots allt väljer att strömma ”The Pover of the Dog” missar hisnande vackra delar av filmupplevelsen, vilket är beklagligt.
Stockholms Filmfestival tilldelar i år Jane Champion ”Stockholm Lifetime Achievment Award”. Festivaljuryn väljer att belöna en filmpionjär som lämnar avtryck, flyttar gränser och skapar filmhistoria. Jane Champion blev den första kvinnliga regissör som tog emot guldpalmen i Cannes. Hon fick priset för ”Pianot” (1993). Sedan dess har hon bland annat gjort den minnesvärda serien ”Top of the Lake” (2013) och thrillern ”In the Cut” (2003).
Med nya filmen ”The Power of the Dog” (2021) inspelad på Nya Zeeland, visar Champion att inte heller västernmiljön är henne främmande. Men hon väljer att ladda västernfilmen på sitt eget sätt med undertryckt sex, list och möjlig hämnd. Filmen vann välförtjänt Silverlejonet vid årets Venedig-festival. Den bygger på romanen med samma namn av Thomas Savage. Titeln lär gå tillbaka på en biblisk psalm där mannens själ i dödsögonblicket befrias från ”svärdet” och ”hundens makt”. Vad Champion ser som ”hundens makt” återkommer jag till.
Det är 20-tal. Den vilda västern i Montana som Champion tagit sig an befinner sig i brytningstiden mellan gammalt och nytt. Äldre tiders tysta väderbitna kofösare är på väg bort. Västernfilmernas omhuldade mansideal likaså. Nu tar Ford-fabrikernas automobiler nya vägar över de vida vidderna . Huvudpersonen Phil (Benedict Cumberbatch) är den ena av två framgångsrika ranchägande bröder. Phil har i sin ungdom umgåtts med västernhjälten Branco Henry, vars minne han vårdar ömt och vars sadel han ännu polerar. Phils ledarstil bland kofösarna bygger på vad Branco Henry lärde honom en gång. Delar i den manliga gemenskapen handlar om förakt för det svaga.
Det välspelade dramat tar sin början när den tystlåtne brodern George (Jesse Plemons) för in en representant för det ”svaga” könet i brödernas hus. Doktorsänkan Rose (Kirsten Dunst) och hennes estetiskt intresserade son Peter (Kodi Smit-McPhee) utmanar Phils macho-värderingar till bristningsgränsen. Phils vassa vapen i form av homofobiskt sårande skämt knäcker Rose. Men sonen Peter, lägst rankad bland ranchens kofösare, visar sig vara fullt kapabel att utmana Phil om makten.
Vad står egentligen ”hundens makt” för? Frågan är öppen eftersom facit saknas. Champions film ger två möjliga svar. Karlakarlen Phils hårda maktutövning bottnar i rädslan att visa svaghet som kan avslöja hans väl dolda sexuella läggning. Är Phil hunden i filmen? Eller är i själva verket underdogen Peter den hund vars styrka är stryktålighet och att bida sin tid för att oskadliggöra Phil. Peters motiv, att skydda modern från Phils trakasserier, kan också vara rent hämndbegär.
Jag ger fem filmögon av fem till ”The Pover of the Dog” vars bibliska filmtitel vållar visst huvudbry.
2021-11-19
