Filmen börjar med att skurken Joker (Zach Galifianakis) har kapat ett plan fylld med sprängämnen tillsammns med sitt onda gäng. Nu kan Joker äntligen stoppa staden Gotham och häva sitt Nemesis. Batman (Will Arnett med Bruce Waynes mäktiga basröst) är den ende som kan rädda staden, men han är en ensamvarg med ett massivt ego. Nu måste han nu lära sig att samarbeta med andra för att lyckas. Klarar hand det? Han har ingen familj att etablera sig som respekterad samhällsmedlem med. Joker är först chockad över han ende överman Batman inte verkar bry sig om honom. Och det stämmer. Batman ser Joker bara som är en utklädd scumbag. Men Joker behöver Batman som utmanare och för att slippa vedergällningen, som tynger honom. Deras konflikter har hållit upp historierna om dem i snart ett sekel.
Men i Batmans dilemma dyker hans fosterson Robin (Michael Cera med Dick Gratsons röst) upp som räddare ur Batmans solitära tillvaro och visar honom hur man bemöter människor och bygger relationer. Batgirl (Rosario Dawson med Barbara Gordons röst) assisterar och visar hur man skapar teamwork. Med den hjälpen kan Batman möta sin ärkefiende med en skara medkämpare bakom sig. Joker har sitt brokiga banditgäng, vars profiler väcker ett och annat skratt. Bland dem passerar bekanta figurer från serietidningar och andra fiktiva skepnader som Godzilla.
Batman har gestaltats av olika filmskapare. Efter TV-serierna ”Läderlappen” (1966) och ”Batman: The Animated Series” (1992) blev det dags för vita dukens klassiska version ”Batman” (1989) med Michael Keaton och Jack Nicholson som en lysande Joker. Sedan följde ”Batman & Robin” (1997), ”Batman Begins” (2005), ”The Dark Knight-filmerna” (2008) och (2012). Efter ”Batman v Superman: Down of Justice” (2016) blev det dags för ”Lego Batman-filmerna, först som TV-serier och sedan för bion. Och nu presenteras ”The LEGO Batman Movie” (2017).
Batman har, förutom film och dvd, blivit en industri för prylar, som för många andra fiktiva filmikoner. Och mycket är sig likt i Batmanfilmerna. Man ska känna igen sig och se de gamla rollkaraktärerna och greppen, om än i nya klädnader och skepnader. Tempot är svindlande snabbt. Hur barn hänger med i tempot vet jag inte, men för mig snurrar det ibland. En kaskad av färg, musik, ljudeffekter och snabba bilder gör att filmen inte har många sekunders vilopunkter. Och så ska det vara. Filmen vänder sig till den yngre publiken, som säkerligen får sitt lystmäte. Men även vi vuxna roas av vuxen-skämten och rollkaraktärerna, som kan härledas i en eller annan form även i det verkliga livet, om än starkt karikerade i filmen, förstås. Manus har mustigt språk med rika infall och breda vokabulärer, som angränsar till de oanständiga, som en tråkig vuxen skulle uttrycka det.
LEGO-animationen är imponerande. Eventuella visuella brister försvinner i det höga tempot. Filmen ska ses på stor duk och med maffigt ljud för att komma till sin rätt. Som vanligt tycker jag inte 3D tillför så mycket för filmupplevelsen. Tvärtom, tekniken begränsar synfältet och effekterna är inte värt besväret.
Det är en underhållande välgjord familjefilm, främst för den yngre publiken. Som vuxen får man plocka fram sitt barnasinne och låta fantasin flöda och okritiskt ta in det stereotypa hjältarna och skurkarna och det ganska förutsägbara slutet. Då blir det faktiskt ganska nöjsamt.
Fyra filmögon av fem.
2017-02-07
