Regi: Drew Goddard
Manus: Joss Whedon och Drew Goddard
Land: USA
Längd: 95 min.
Filmkategori: Skräck
Premiär: 18 maj 2012
Distribution: Noble Entertainment
Ålder: 15 år
Länk: Imdb
Inleder med vanliga skrämselgrepp men överraskar spektakulärt.
Fyra ungdomar åker på week-end till släktings stuga i vildmarken. Den hånglas, skämtas tills mystiken tätnar och livsfarliga skepnader dyker upp. Inledningen är traditionell, men upplösningen storslagen.
Man kan alltid finna arketypiska symboler i skräckfilmer, annars berörs vi inte. Rädslan för det hotfulla, det oförutsedda och det våldsamma finns under ytan på våra civilisationer och i våra liv. Filmindustrin har tjänat miljarder, miljarder på att lyfta fram våra värsta farhågor och låta aktörer besanna och utsättas för dem i vårt ställe Vi har en hatkärlek till skräckfilmer, men vill uppleva dem igen och igen.
Filmens tonåringar skämtar och flirtar men vi vet att de kommer att möta det värsta. Flera av dem kommer att dö på fasansfulla sätt. När monstren gör sitt, räknar vi hur många ungdomar, som överlever och gissar vilka som kan klara sig. Så är det alltid. Utmanande flickor går det illa för. Tuffa machomän ligger risigt till. Dom ska tuktas och det vill vi se. Snälla flickor och aningslösa killer provocerar oss inte och vi ger dem därför en chans. Vi vill att det goda ska segra och det onda förlora, på film och i våra liv. Det vet filmindustrin och den ger oss det vi vill ha.
Men ibland vänder filmmakarna på förloppet och det både stör och kittlar. Vi vill ha våra gamla sagor som småbarn, men äventyret frestar och i den tysta mörkret i biosalongen låter vi det ske.
Filmen öppnar djup nedåt och inåt, men blir inte filosofisk så det stör. Det är fortfarande monster, hjältar och skurkar, som bråkar. Men stugan i skogen är en experimentplats för urgamla krafter som kräver offer och när så inte sker, händer det spektakulära. Det blir dramatiskt och när vi tror oss veta, så vänder det igen. Det är bra. Film ska överraska.
Det finns förklaringar till varför det onda sker i filmen, men de är för tunna och för ytliga. De viktigaste är kampen och resultatet, inte symbolvärdena.
Filmen är stämningsfull, men monstren fånigt sminkade. Mörk skog och zombies är för enkelt. Men det kommer mera. De unga skådespelarna jobbar på och verkar spela sig själva. Musik, ljudeffekter och filmfoto överdriver sällan och håller därför spänningen och nyfikenheten på en kvalitativ jämn nivå. Filmens slutbilder öppnar för en fortsättning.
Det blir tre starka filmögon för en skräckhistoria med välkända ingredienser, men som öppnar för större sammanhang när zombierna gjort sitt. Det är intressant, men inte mer.
120511
Jan-Eje Ferling
