Recension: Terraferma

eye eye eye
terraferma

 

Regi och manus: Emanuele Crialese
Land: Italien, Frankrike
Längd: 88 min.
Filmkategori: Drama
Premiär: 27 april 2012
Distribution: Nonstop Entertainment

Om illegal invandring och folkets moral.
Filippo (Filippo Pucillo) är fiskare på sin farfars båt och lever med sin ensamma mamma Giulietta (Donatella Finocchiaro) i en fiskeby på en Siciliansk ö. Under en fisketur möter de en gummibåt fullastad med afrikanska flyktingar. Några av dem fiskas upp av Filippo och hans farfar Ernesto (Mimmo Cuticchio), som därmed bryter mot italiensk lag. Handlingen får allvarliga konsekvenser för deras fortsatta liv och försörjning.

Filmen skildrar samveteskonflikten hos vanligt folk, när de tvingas välja mellan att rädda människoliv eller inte. Det är ytterst svåra val och filmens karaktärer väljer med hjärtat i stället för laglydnad. Det är enkelt att ha bestämda åsikter om invandring innan man mött flyktingar ansikte mot ansikte och sett deras utsatthet och förtvivlan. Det är alltid smärtsamt att se fattiga människors olyckor och elände, när de försöker skapa sig värdiga och bra liv. Därför är Terraferma en angelägen film, men också plågsam att se, när den realistiskt skildrar flyktinghelvetet.

Filmen är vackert och spännande gjord. Regi, filmfoto, musik och klippning bildar en fungerande helhet. Castingen är i stort sett välgjord. Fiskegubbarna är som hämtade från verkligheten. Men Donatella Finocchiaro är för glamorös för rollen som fattig fiskaränka. Filippo Pucillo, som hennes son Filippo, är ung och vild och spelar ofta över, men gestaltar ändå väl öns ungdomliga trots och äventyrslusta. Det italienska temperamentet skildras ofta med överdrift. Till exempel kan en replik som “har du börjat röka?” få samma kraft som “har du dödat min farmor?”. Dialoger i italienska filmer tenderar ibland att bli onyanserade, vilket gör deras filmdramer onödigt teatrala.

Filmen har sidohistorier, som man först tror ska ta över handlingen. Fiskarpojkens kärlek till turistflickan eller att turism förstör ursprungsbefolkningars kulturella och moraliska liv eller att fiskebeståndet sinar i Medelhavet och gör de fattiga ännu fattigare. Men snart blir flyktingfrågan i fokus och blir filmens huvuddrama. Filmen hade vunnit på att hålla mera fokus på sitt egentliga ämne.

Filmen vann juryns speciella pris vid Venedigs Filmfestival 2011 och har även tilldelats andra utmärkelser.

Tre starka filmögon för en viktig, spännande och vacker film.

120418
Jan-Eje Ferling