Regi: Marc Webb
Manus: Alex Kurtzman, Roberto Orci m. fl.
Medverkande: Andrew Garfield, Emma Stone, Jamie Fox, Dave Dehaan m.fl.
Genre: Action
Land: USA
Ålder: från 11 år.
Speltid: 142 min.
Svensk biopremiär: 18 april 2014
Språk: engelska
Svensk distributör: Sony Pictures
Länk till IMDb

Actionpackad och känslofylld fortsättning.
Att svinga sig mellan hustak, stoppa bilar med bara händerna och bunta ihop New Yorks kriminella är en enkel sak för Spindelmannen. Att ta hand om sitt eget eller snarare Peter Parkers liv är dock svårare. En ständig kamp mellan sina alias och att hålla sina nära skyddade klyver nätspinnaren. Nu måste han vara som mest samlad inför att miljardföretaget Oscorp släpper ut den ena superskurken efter den andra mot honom.     

Spindelman-filmen nummer två av Marc Webb med Andrew Garfield som Spindelmannen, vilken uppföljare! Redan den första filmen var ett språng från den föregående trilogin och nu toppar Marc denna. Det är coolare karaktärer, bättre skådespelarinsatser, och mer insikt i storyn. Den här gången får vi även fantastiskt mycket snygg action. Fightscenerna och animeringarna, när spindeln flyger genom luften, är i absolut toppklass. Detta måste upplevas på bioduk.

Den tidigare Spindelmannen, Peter Parker, gräver i den här filmen djupare i sitt förflutna. Jag njuter av Origin-filmerna och slukar dem, men kan förstå om några tycker att filmen blir i längsta laget med sina nästan 2.5 timma. Då kan man tycka, att den kan kortas ner för att renodla spänning och action. Men en sak som jag absolut inte tycker ska bort är dock kärlekshistorien mellan hjälten och Gwen Stacy (Emma Stone, snart Isaksson om jag får bestämma). Deras förhållande är riktigt härligt och känns äkta med bra skådespel. Gwen Stacy matchar som karaktär Spindelmannens kaxighet väl.

Skurkarna tänker jag låta tala för sig själva. En sak är dock, att Jamie Foxx var den sista jag trodde skulle göra en bra insats som Electro. Men det funkar, även om jag inte riktig gillar när det blir för mycket Science Fiction känsla. Framförallt gör Dave Dehaan en grym Harry Osbourne, ond, ful-snygg och riktigt äcklig redan vid första anblicken. 

Marc Webbs Spider-man är rapp i käften, cool, karismatisk och ganska mot seriefiguren. Det är så här jag vill ha mina superhjälte-filmer, extra känslor, extra action och ändå ett mörker som drar ner tonen.

Det blir fyra filmögon. Det femte lämnar jag stirrandes på Sony och frågar när de ska släppa ut Spider-man till att leka med de andra superhjältarna.
2014-04-17