Recension: Sucker Punch

eye eye

suckerpunch

Regi: Zack Snyder
Speltid: 110 min.
Genre: Action, thriller
Premiär: 8 april 2011
Distributör: 20th Century Fox

Dataspel som tradig långfilm.
Baby Doll (Emelie Browning) är en 20-årig, blond flicka med stor plutmun och stora lösögonfransar. Hon lever i ett slottsliknande hus med sin yngre syster och sin styvfar. Modern har just dött och testamenterat sin förmögenhet till sina döttrar. Styvfadern blir rasande och under en strid, råkar Baby Doll skjuta sin syster i stället för sin styvar, som med hjälp av mutor får Baby Doll placerad på ett mentalsjukhus för unga kvinnor. Sjukhuset är ett fängelse, men även en förtäckt bordell, där flickorna utnyttjas. Baby Doll dras in i en fantasivärld med monster och sig själv som en oövervinnerlig amason. En andlig guide lovar henne frihet, om hon får tag på en karta, en kniv, en tändare, en nyckel och kan lösa en gåta. Baby Doll bevisar först sitt mod genom att besegra tre jättekrigare. Därefter gör hon upp en plan med de andra flickorna om att rymma till friheten.

Filmen går ut på att visa sexiga, unga, halvnakna flickor i läder och boots, beväpna dem och låta dem delta i grafiska, fantastiska krigsscener med robotsoldater, drakar och monster. Flickorna övervinner allt och alla, utom på sjukhuset, där de torteras och även avrättas av den mustaschprydde chefen Blue Jones (Oscar Isaac).

Man kan försöka tolka sagovärldarna som flickornas fantasier, som dom flyr till när verkligheten blir outhärdlig. Men filmen ger inga djupare förklaringar, utan slänger på några fraser på slutet om att vi själva är våra egna räddare och hjälpare.

Trivs man i dataspelens fiktiva hjälte-fiende-värld och anser att döda monster på löpande band är bra underhållning, så gillar man Sucker Punch. Filmen är välgjord, ljudet öronbedövande, flickorna läckra och skräckfigurerna gigantiska. Men det hjälper inte. Det blir långtradigt och förutsägbart. Även om slutet ska vara en överraskning så bryr man sig inte. Karaktärerna är så stereotypa och dockliknande, att deras öde lämnar en oberörd.

Två filmögon för den fantastiska grafiken och för de vackra flickorna.

Jan-Eje Ferling