Recension: Stand up Guys

eye eye eye eye

standupguys
Christopher Walken, Alan Arkin och Al Pacino i Stand up Guys.

Regi: Fisher Stevens
Manus: Noah Haidle
Genre: Thriller/komedi
Skådespelare: Al Pacino, Alan Arkin, Christopher Walken m.fl.
Land: USA
Spellängd: 95 min.
Musik: Lyle Workman
Åldersgräns: 15 år
Biopremiär: 8 mars 2013
Distributör: Walt Disney Pictures
Länk till Imdb

Stjärnglans i story med humor, hjärta och kriminalitet.
Val (Al Pacino) lämnar fängelset efter 28 års straff för mord. Utanför portarna väntar kompisen Doc (Christopher Walken). De kidnappar gamle vännen Hirsch (Alan Arkin) från ålderdomshemmet och på natten åker de runt tillsammans i en stulen bil, går på bordell och festar. Men en av killarna har fått i uppdrag att döda sin kamrat före klockan tio nästa dag.

I filmen möts tre briljanta veteranaktörer, varav Al Pacino lyser klarast. Han är redan en legend och i rollen som den åldrade förbrytaren Val spelar han ut sitt breda register och övertygar mer än någonsin om vilken begåvad aktör han är. Val är sliten av sina hundår på kåken, men har kvar sin aptit på livet, sin sarkastiska humor och tänker njuta sin sista tid optimalt. Christopher Walken matchar Al Pacino mycket bra, trots att de är varandras motsatser eller kanske ju därför. Walkens figur Doc är desillusionerad och har dragit sig tillbaka som yrkesbrottsling till en pensionärstillvaro med landskapsmålning och TV.

Filmen har ett ganska långsamt förlopp. Även om våld och dödande händer, så är kamratrelationen mellan Val och Doc det som berör och fascinerar. Val är smart, tuff och klarsynt och lever ut sina drifter, medveten om att hans timmar är räknade och vem som kommer att offra honom. Doc brottas med sitt samvete och har hamnat i en hotsituation, där valet står mellan förlust och förlust. Den spänningen finns med i hela filmen och ger storyn det motstånd som uppstår när männens raljerande och brutalitet bryts mot deras lojalitet, kärlekslängtan och respekt för varandra.

Manus av Noah Haidle är genialt skrivet. Replikerna biter mot varandra med galghumor och elegans. Vi vet vad som kommer att hända, men börjar ana att en vändning kan ske. Storyn är skickligt uppbyggd och i händerna på teamet Pacino och Walken når det sin perfektion. Förloppet med härliga dialoger varvas med häftiga biljakter och blodiga uppgörelser. Men det är när männen möts i sin vänskap och sina gemensamma erfarenheter som filmen får tyngd och kvalité.

Filmfotot av Michael Grady fångar utmärkt upp varje skiftning i Pacinos fårade ansikte och hans ögon, som är som laserstrålar, genomskådande, avslöjande och obarmhärtiga. Walkens nästan barnsliga drag samsas med åldersrynkor och trötta ögon och dokumenteras väl av kameran. Det händer mycket bakom hans figurs mask och han måste ta sitt livs svåraste beslut innan tidsfristen går ut. Inga försköningar eller stajlade lookar längre Männens kroppar har börjat krokna, men bärs upp av deras sista uppblossande livslust och desperata sökande efter en lösning på sina problem.

Stevens regi lyfter fram stjärnornas talanger och gestaltar skickligt dramats komplexitet, men släpper aldrig glimten i ögat och karaktärernas tragikomiska existenser.

Filmen får fyra filmögon för sina enastående aktörer, sitt utmärkta manus och sin skickliga regi.
2013-03-05
JanEjeF

Jan-Eje Ferling