Jean-Pierre Darroussin och Ariane Ascaride.
Regi: Robert Guédiguian
Manus: Robert Guédiguian efter ett poem av Victor Hugo.
Land: Frankrike
Längd: 90 min.
Filmkategori: Drama
Premiär: 16 januari 2012
Distribution: NonStop Entertainment
Länk till Imdb
Lysande, när godheten besegrar hämnden. Michel (Jean-Pierre Darroussin) är fackligt engagerad vid varvet i Marseille. När arbetsstyrkan ska dras ned genom lottdragning, väljer han att sluta och blir arbetslös. Hans fru Marie-Claire (Ariane Ascaride) städar hos äldre. Paret lever lite småborgerligt med barn och barnbarn. En dag slår katastrofen till och de blir, jämte ett annat par, rånade av två unga män i hemmet. Familjens sparpengar och en present från släkt och vänner, en safariresa till Tanzania, försvinner med rånarna. Händelsen väcker olika känslor av både vrede och skam. När det uppdagas att en av rånarna var kollega på varvet, startar en moralisk tankeprocess om hämnd eller försoning.
Filmen är intressant, därför att den ställer frågor om etiska förhållningssätt till både offer och våldsmän. Finns det hänsyn att ta när konsekvenserna blir svåra för tredje part? Hur långt ska man gå i förlåtelse och förståelse?
Guédiguian berättar sin historia utan romantik eller sentimentalitet. Det realistiska dramat och skådespelarna gestaltar oss vanliga löntagare med våra vanliga liv på ett utmärkt sätt. Känslor och reaktioner känns äkta och är utan övertoner. Musiken är varierande och går på ibland lite för hårt, men är annars välvald.
Guédiguians regi är bra, därför att den gör händelser och uttryck trovärdiga, snudd på dokumentära. Filmens upplösning och slut är rörande och vill kanske ge oss hopp om mänskligheten och för framtiden. Den till synes lilla eller vanliga människan kan bära på stora moraliska talanger och kan utan beräkning hjälpa andra till ett drägligare liv.
Michel säger i filmen, att “vi måste lära känna våra liv, fördjupa och definiera dem och sedan ge dem till samhället”. Kanske en socialistisk slogan på varvet och för facket, men repliken rymmer stor levnadsvisdom.
Fyra starka filmögon för en vacker och gripande film, gestaltad av utmärkta aktörer och med en bra regi.
Jan-Eje Ferling |