Tonåringen Gemma bor i den skotska staden Motherwell, som en gång var känd för sitt stålverk. Men verket lades ner 1997 och många blev arbetslösa. Samhället fick svårt att finna nya verksamheter och tomheten präglar samhällets invånare, inte minst ungdomarna, som inte kan se någon framtid där. Gemma blev övergiven av sin drogande mamma som baby och har svårt att komma över det. Hon bor sin farfar som föder upp duvor och tränar Gemma i boxning.
Gemma trivs inte med sin tillvaro i staden, ”a place where you either get knocked up or locked up”. Ungdomarna håller på med slagsmål, alkohol, droger och många får fängelsestraff. Så blir Gemma gravid med sin pojkvän och får en lite son, som blir hennes mening och glädje livet. Pojkvännen överger henne dock för droger och alkohol och hon saknar honom inte. En god vän till henne, JP, blir överfallen i en park och svårt misshandlad. Han blir paralyserad på vänster sida och en del av skallen är borta. Men Gemma hälsar på honom och träffar hans vänliga mamma, som tycker om Gemma och visar det också. Överhuvudtaget verkar kvinnorna i staden ta familjeansvar, medan många yngre män försvinner i brott och droger. Det är sorgliga att se. Man undrar vad dom lever av, om alla går på bidrag? Gemma får ändå en egen lägenhet i ett höghus och kan försörja sig och sin lille son.
Duvorna har kanske en symbolisk betydelse i filmen, liksom dess titel, ”Schema fåglar” på svenska. Fåglarna släpps i massor och många kommer tillbaka, men vissa gör det inte, konstaterar Gemma. Staden har tävling om finaste duvan i burarna, det enda intresset man ser av i samhället. Det är lätt att tycka om Gemma. Hon är söt, men också vänlig mot sina vänner och tar sitt ansvar för sin son på allvar.
Men annars är det en ganska deprimerande, om än välgjord dokumentär, som Ellen Fiske & Ellinor Hallin har gjort. De följer Gemma och hennes vänner under flera år. Tidshoppen är mjuka och faller sig naturligt. De medverkande i filmen är sig själva och agerar som om filmkameran inte finns, trots att den kryper nära deras ansikten hela tiden. Glädjestunderna i filmen är vänskapen mellan Gemma och hennes väninna, som också blir övergiven när hon blir gravid, liksom mamman till skadade kompisen JP. Även Gemmas farfar vill ge henne styrka att kunna försvara sig, men han drar sig undan när Gemma väljer att flytta ihop med sin opålitlige pojkvän.
Glad nyhet på slutet är att Gemma flyttar till England och söker jobb på ett kafé och lyckas marknadsföra sig själv som med ideala kvaliteter som säkert är äkta. Hon får jobbet. Det är förtjusande att se hennes son på slutet ta sina första stapplande steg under ledning av sin vackra, blonda, unga mamma. Ibland spelas musik som faller väl in de olika sammanhangen, ofta hetsiga rock- eller raplåtar.
Dokumentären ”Scheme Birds” är gediget gjort, men ändå ingen man väljer som avkopplande underhållning framför Tv:n eller på biograf. Men i dokumentära samband som internationella filmfestivaler har filmen har välförtjänta framgångar som vinnare av Best Documentary Feature & Best New Documentary Director vid Tribeca Film Festival 2019, vinnare Sidewalk Film Festival 2019 och Denver International Film Festival 2019.
Filmen får som dokumentär fyra filmögon av fem.
2020-04-08
