Recension: Ash Is Purest White

Gripande relationsdrama i intressanta miljöer och med utmärkta aktörer
eye4
Originaltitel: Jiang hu er nü (svenska “Aska är renaste vit”.
Regi och manus: Zhangke Jia
Skådespelare: Tao Zhao, Fan Liao, Casper Liang m.fl.
Genre: Drama, romantik, brott
Speltid: 136 min.
Musik: Giong Lim
Filmfoto: Matthieu Laclau, Xudong Lin
Språk: Mandarin
Svensk biopremiär: 3 april 2020
Distributör: TriArt Film

Qiao (Tao Zhao) lever med sin far i ett gruvområde på landsorten i Kina. Hon är förälskad i Bin (Fan Liao) och de driver en klubb tillsammans, där Bin är ledare för jianghu-gänget med gangstermetoder. Under en biltur omringas de av ett motorcykelgäng, som stoppar bilen och tvingar ut Bin och börjar misshandla honom. Qiao stiger ur bilen med Bins pistol och skjuter i luften. Attacken stannar av, men Qiao grips av polis och sätts i fängelse i 5 år för olaga vapeninnehav. Hon ljuger om att pistolen var hennes för att skona Bin. När hon släpps ur fängelset väntar ingen på henne. Filmen handlar mycket om hennes resa tillbaka till Bin och till sin hemstad, som inte blir så lätt för vare sig Qiao eller Bin.

Regissören och manusförfattaren Zhangke Jia har tidigare gjort filmerna Ren xiao yao 2002 (Unknown Pleasures) och San xia hao ren (Stilla liv) 2006, båda med Tao Zhao i rollerna. Zhangke Jia nominerades 2018 till Guldpalmen i Cannes för Ash Is Purest White och vann Guldlejonet vid Filmfestivalen i Venedig 2006 för Stilla liv.

Filmen är en komplex kärlekshistoria som först utspelar sig i ett samhälle som är under en betydande socioekonomisk omvandling. Gruvarbetare strejkar och bostadsbebyggelsen leds av korrupta personer med kontakter i den lokala brödragruppen jianghu med sina strikta, egna moraliska koder. Men vänskap och ovänskap skiftar snabbt, när bröderna avslöjar varandra. Lojaliteten är skör och när Bin skadas svårt i misshandeln och blir han ett ingenting i gruppen. Men framförallt är drivkraften i filmen Qiaos kärlek till Bin som hon inte kan släppa. Det är gripande att följa hennes resande runt i landet, sökande efter någonstans att landa i en egen tillvaro, men hittar den inte. Hon chansar på nya kontakter, men lämnar dem snabbt. Hennes själslig styrka bärs av kärleken till Bin, som hon har svårt att medge till honom, men hon står ändå obrottsligt kvar, trots hans svek.

Ash Is Purest White har ett långsamt berättartempo och dialogerna har långa ”teaterpauser”, vilket gör att rollkaraktärerna känns starkt närvarande i nästan varje situation de gestaltar. Man får lämna hetsen i vanliga actionrullar och även om den skildrar gangstrar så blir filmen ett relationsdrama som man fångas av. Filmen har tidshopp framåt som visar att handlingen utspelar sig under kanske ett decennium, men dramat håller tråden och scenerna hakar i varandra, även om det går flera år emellan dem. Det är skickligt gjort.

Tao Zhao är lysande i rollen som Qiao. Hennes utveckling från svärmisk ung flicka till en kvinna, som mognat av sin smärtsamma resa tillbaka till något som inte längre finns, gestaltar hon övertygande. Qiao vägrar släppa hoppet om att återfinna det hon förlorat och genom det blir hon en överlevare, trots trolöshet och hårdhet hon möter. Men erfarenheterna gör också att hennes moral och etik får ibland offras för att hitta fram i livet.

Det blir fyra starka filmögon av fem.
2020-04-03