Recension: Sameblod

Ett nedslag i den historia som Sverige talar tyst om
eye4
Regi och manus: Amanda Kernell
Medverkande: Lena Cecilia Sporrok, Mia Erika Sporrok, Maj Doris Rimpi, Hanna Ahlström, Olle Sarri m. fl.
Filmfoto: Sophia Olsson, Petrus Sjövik                                   
Klippning: Anders Skov
Genre: Drama
Längd: 110 minuter
Land och år: Sverige 2016
Svensk premiär: 3 mars 2017
Distribution: Nordisk Film

Sverige ratificerade FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter 2009. Kritiker menar att detta ännu inte har resulterat i mer än vackra ord. Så sent som 2015 sade riksdagen nej till utökade samiska rättigheter. Starka ekonomiska intressen fortsätter att styra Sveriges agerande gentemot sin ursprungsbefolkning.

Att bli sedd som ett cirkusdjur får 14-åriga sameflickan Elle Marja i den nu aktuella filmen ”Sameblod” att ta avstånd från sitt ursprung och söka sig bort från livet som same. Det är 30-tal och rasbiologin står högt i kurs i Sverige. Representanter för Statens institut för rasbiologi besöker den nomadskola i Västerbotten där Elle Marja och hennes syster Njenna tillbringar terminerna, långt borta från familjen på fjället. Forskarna från institutet mäter och klassificerar Elle Marjas och hennes klasskamraters skallar. Med lärarinnans goda minne tvingas Elle Marja att exponera sin nakna kropp för fotografen.  Förnedringen får henne att ta sitt liv och sin framtid i egna händer. Hon hoppar på tåget till Uppsala för att förverkliga drömmen om att bli lärarinna.

Många är de samer som, likt Elle Marja, lämnat sitt ursprung för att slippa leva som andra klassens medborgare i det som snart ska bli folkhemmet Sverige. Regissören Amanda Kernells historia bygger på personlig erfarenhet. Hon har samiskt ursprung på faderns sida. I sin starka långfilmsdebut uppmärksammar hon Sveriges rasistiska och inhumana behandling av samerna.

”Sameblod” har redan hunnit väcka uppmärksamhet på internationella filmfestivaler som Venedig och Toronto för sitt nedslag i den del av historien som Sverige helst talar tyst om. Filmen vann också ”Dragon Award best Nordic film” på Göteborgs Filmfestival 2017. Där belönades även det vackra filmfotot.

Sydsamiskan som talas i filmen är ett av världens hotade minoritetsspråk. Ur spillran av landets samer med sydsamiska som modersmål har många av filmens skådespelare hämtats. Däribland Lene Cecilia Sporrik (Elle Marja) och Mia Erika Sporrok (Njenna), systrar på film och i verkliga livet. Båda är amatörer som gör utmärkta rollprestationer. Den samiska konstnären Maj Doris Rimpi är också hon väl vald i rollen som åldrad, stelnad Elle Marja. Livet igenom har Elle Marja förträngt sin barndoms språk och kultur.

Förutom berättigade frågor kring samernas historia väcker ”Sameblod” också frågor kring dagens Sverige. Med ökande främlingsfientlighet tvingas barn från andra kulturer att leva med en negativ syn på sitt ursprung. Några barn gör, likt Elle Marja, valet att välja majoritetssamhällets svenskhet framför familjen. Vad kommer livet att göra med de barn som förnekar sitt ursprung?

Jag ger fyra filmögon till ”Sameblod”.
2017-02-19