Den 28 november 2006 blev 16-årige Kamal Masri skjuten med fem skott under en cykeltur i Malmö. Sista skottet sattes på nära håll i pannan på Kamal. Han överlever, men blir traumatiserad och får en lång väg tillbaka till ett normalt vardagsliv igen. Följderna blev stora för familjen, som blev förföljda av illasinnade rykten och spekulationer. Till slut splittras familjen och Kamal och hans mor tvingas fly till Libanon, det land de en gång flydde ifrån. Fyra år senare ringer polisen och meddela, att man gripit en misstänkt, seriemördaren Peter Mangs.
Manal Masri är regissör och teaterproducent, utbildad vid Stockholms dramatiska högskola. ”Brev till en seriemördare” är hennes långfilmsdebut. Filmen nominerades till Tempo Documentary Award, Sveriges största festival för dokumentärfilmer. Manal Masri är också syster till Kamal och bestämmer sig för att få klarhet i vad som hände vid mordförsöket. Hon kontaktar även Peter Mangs för att få vetskap och förhoppningsvis ett avslut för familjen. Deras korrespondens blir ”Brev till en seriemördare”. Sammanlagt blev 5 personer dödade och 23 skottskadade av Peter Mangs tydliga rasistiska mord och mordförsök. Det skrämmande är, att Peter Mangs aldrig har ångrat sina brott. Bara en del av brotten ledde till domstol och domar.
Filmen är ett tidsdokument, dels över familjen Masri tillvaro med många arkivfilmer och bilder från Kamals uppväxt och dels systern Manals kamp för att få klarhet i orsaken bakom mordförsöket. Det är en både personlig och allmängiltig skildring. Filmen visar polisens insatser, men också deras begränsningar att få fram tillräckliga bevis. Det är tydligt också hur familjen saknat stöd av utomstående, sociala institutioner och även hur vänner och bekanta tog avstånd. Media skapade nämligen falska rykten, som cirkulerade, om att Kamal hade del i händelsen, att det var ett gängrelaterat brott och kanske ett hämnddåd inom den lokala maffian. Inget av detta var givetvis sant. Det är beundransvärt hur familjen själva fått bära sitt trauma och tvingats att själva fått ta itu med både sina praktiska och känslomässiga konsekvenser av händelsen.
”Brev till en mördare” har lyckats i alla avseenden med att bli en genomarbetad studie i en fallbeskrivning med både fakta och personliga teckningar av anhöriga och deras upplevelser. Filmen är upplagd så, att det från första bilden till den sista är en mycket spännande skildring av ett mordförsök, där innehållet hela tider går framåt. Man väntar på en upplösning och även om det inte blir ett ”happy end”, därför att historien inte går att göra om, så visar den också hur kärlek och uppriktighet ställs på sin spets inom en så hård drabbad familj. Tankarna går också till andra mordoffers familjer och mordförsök och hur deras kamp för rättvisa och hur de försökt ta hand om händelserna och dess konsekvenser.
Filmen ställer med sin berättelse frågor hos oss, hur vi kan ta itu med främlingsfientlighet och dem som drabbas och deras anhöriga. Kan vi förekomma rasistiska och andra hatbrott med upplysning, information och hur ska det utformas för att integreras hos oss alla. Därför är ”Brev till en mördare” ett ytterst angeläget dokument som kan bli ett verktyg i det arbetet.
Manal Masri skriver, att händelsen inte gick att isolera till en familjetragedi. Den var större än så och filmen är ett dokument över vår samtid. Det lilla säger något om det stora. Detta är stort, skönt och rätt tänkt, och gjort, som gör filmen viktig för alla.
Det blir fem välförtjänta filmögon av fem, för både filmen högaktuella ämne, men också för att ha lyckats tekniskt och konstnärligt skapa en dokumentärfilm, som fångar och berör sin publik, utan övertoner och med en ärlighet, som tar udden av alla försök till bortförklaringar eller axelryckningar.
2017-02-17
