En ambitiös, men arrogant ung man Lockhart (Dane DeHann) jobbar på ett stort finansbolag. Bolagets VD har upptäckt oegentligheter och Finansinspektionen kan sätta stopp för en planerad stor fusion av företag i branschen. En viktig namnteckning behövs av Pembroke (Harry Groener), som befinner sig på ett exklusivt, slottsliknande spa i de schweiziska alperna. Lockhart skickas dit för att hämta hem Pembroke, men inser på plats, att de mirakulösa behandlingarna döljer skrämmande hemligheter. Lockharts förstånd och hälsa testas, som påvisar, att han har samma diagnos som alla andra gäster och blir mot sin önskan inlagd för kur.
Regissör Gore Verbinski, född 1964, var rockgitarrist, men sålde sitt instrument och köpte en filmkamera. Efter utbildning på UCLA Filmskola kom senare rysaren ”The Ring” (2002), men hans största framgångar var med ”Pirates of the Caribbean-filmerna”. Han vann en Oscar 2012 för det animerade äventyret ”Rango” (2011).
Regin i “A Cure for Wellness” är bra hantverk, men filmen utelämnar ibland vissa, kanske onödiga, men förklarande smärre händelser, men som helhet funkar det. Klippningen är smart, såtillvida, att ibland segar berättelsen lite och man får vänta får otåligt på utvägen. Det ökar spänningen. Filmen är lite för lång. När man mättats med kusligheter och tortyr och mystik, så vevar filmen ändå på i nära 2,5 timma. Lite för mycket och lite för länge.
31-årige Dane DeHaan gestaltar utmärkt den slängige finansvalpen Lockhart, som brutalt erfar djävulskap och obarmhärtighet och upplever sina egna förträngda trauman. Men han fattar mod och fram växer en moral av det gamla goda märket som bäddar för hjältedåd. Det goda måste besegras, hur hopplöst det än ser ut. Man kan jämföra DeHaan med en ung Leonard DiCaprio, särskilt i dennes roll som Teddy Daniels i den liknande thrillern ”Shutter Island” (2010). Övriga aktörer känns rätt i sina roller. Särskilt ska nämnas 24-åriga Mia Goth som Hannah. Hennes oskuldsfulla, ungdomliga utseende passar mycket bra i rollen och hon övertygar som Hannah i skörhet och omedvetenhet.
Filmen är som hämtad ur klassisk skräckromantik med ingredienserna; slott i alperna med mörkt förflutet, övernaturliga inslag, romantik, grymhet och erotik. Den är ytterst välfilmad och handlingen utspelas på slottet Hohenzollern i Tyskland. Varje bild är genomarbetad med rätt stämning, suggestiv ljussättning och med skickligt inlagd grafik. Handlingen bygger på en historia av Justin Haythe och är en thriller i rysaregenren. Manus känns underordnat bilden, som är filmens styrka. Scenografin är ypperlig och blir jämte rekvisita ofattbart skickligt presenterad. Filmen är krypande obehaglig och man får klaustrofobisk känsla av instängd hopplöshet blandat med skräck. Men vinnaren är Bojan Baxellis imponerande filmkonst.
Fyra filmögon av fem, främst för det utsökta filmfotot, men även som helhet välgjord thriller med mystik i klassisk skräckromantik.
2017-02-15
