Recension: Queen of Katwe

En stark Disney-hjältinna i en afrikansk askungesaga
eye3
Regi: Mira Nair
Manus: William Wheeler, efter tidningsartikel och bok av Tim Crothers
Medverkande: Madina Nalwanga, David Oyelovo, Lupita Nyong´o, Martin Kabanza, Taryn Kyaze m. fl.
Genre: Drama, biografi, sport
Filmfoto: Sean Bobbit                                     
Klippning: Barry Alexander Brown
Längd: 124 min.
Land och år: USA, 2016
Svensk biopremiär: 17 februari 2017
Distribution: Walt Disney Pictures

Disneys har inte utan fog kritiserats för stereotypa film-hjältinnor. Det har varit söta, animerade sagoprinsessor som Snövit (1937), ”Askungen” (1950) och ”Törnrosa” (1959) som samtliga räddats ur sin hjälplösa belägenhet av en beslutsam prins. På senare år har indianprinsessor som ”Pocahontas” (1995) och isprinsessor som Anna i ”Frost” (2013) tillkommit. De har visat sig mer handlingskraftiga än föregångarna.

Den hittills kraftfullaste av Disneys hjältinnor är utan tvivel schackdrottningen Phiona Mutese i den nu aktuella spelfilmen ”Queen of Katwe”.  Hennes verklighetsbaserade historia är även den en Askungesaga. Phiona (Madina Nalwanga) lever med sin strävsamma mor Harriet (Lupita Nyong´o) och tre syskon i slumområdet Katwe i Kampala. Fadern är sedan länge död i aids. Familjen är fattig och 10-åriga Phiona säljer majs bland bilarna på gatan. Hon kan varken läsa eller skriva. Filmen låter oss följa Phionas väg bort från slummen och analfabetismen.

Fionas prins är socialarbetaren Robert Katende (David Oyelowo). I kyrkans regi har han startat en schack-klubb som fångar Phionas intresse. Det visar sig att Phiona äger den begåvning som schackspel kräver. Hon är logisk, har gott minne, uthållighet, fantasi, kan koncentrera sig, tänker åtta schackdrag framåt och dra rätta slutsatser av sina misstag. Med Roberts hjälp planerar Phiona att bli Ugandas stormästare i schack.

Filmens indiska regissör Mira Nair är bosatt i Uganda sedan 27 år. Hon och hennes skicklige fotograf Sean Bobbit förmedlar balanserat livet i Katwes slum. Döljer varken hungern, utsattheten eller det hårda livet på gatan men tar också fram glädjen, färgerna och de varma känslorna som finns människor emellan. Skildringen av Katwe är inte den nattsvarta slummens Bombay som i Nairs genombrottsfilm ”Salaam Bombay” (1988). Den påminner mer om den färgsprakande succéfilmen ”Monsunbröllopp” (2001).

Schack är svårt att göra intressant på film. Mycket lite händer. ”Queen of Katwe” innehåller många schackscener, kanske för många för en okunnig betraktare. På det hela taget har dock Mira Nair lyckats förmedla att mycket står på spel för Phiona och barnen från Katwe i det till synes odramatiska skeendet vid schackborden. Det är till stor del filmens duktiga barnskådespelares förtjänster. Alla är amatörer, liksom även huvudrollsinnehavaren Nadina Nalwanga i rollen som Phiona. Tänkvärd är en scen i filmen, där Robert lär ut schack-strategi genom att peka på barnens egna strategier för att överleva i slummen.

Det blir tre filmögon för den starka Disneyhjältinnan i den afrikanska askungesagan – ”Queen of Katwe”.
2017-02-12