“Slumpen avgör” som är Woody Allens  50:e film är hans återkomst till franskspråkig film med en berättelse som dyker ner i ödesvridningar, slump och moraliska dilemman. Vilket är Allens signum i filmbranschen.

Filmen kretsar kring paret Fanny och Jean, som lever ett till synes perfekt liv tillsammans i Paris. Men deras liv tar en oväntad vändning när Fanny av en slump möter sin tidigar älskare, Alain. Detta slumpmässiga möte återuppväcker gamla känslor och sätter igång en serie händelser som utmanar karaktärernas moral och beslut. Handlingen är klassisk i sin struktur och utforskar livets oförutsägbara natur och hur ett slumpmässigt möte kan drastiskt ändra de inblandades öde.

Lou de Laage levererar en stark prestation som huvudkaraktären Fanny och gestaltar sin roll med nyans. Niels Schneiders roll som Alain är charmig men oroväckande, den som ger mycket karaktär till filmens dramatiska vändningar. Deras samspel ger liv i Allens dialog och gör berättelsen mer intressant.

I “Slumpen avgör” använder Woody Allen sin signaturstil, kännetecknad av skarp dialog och utforskande av moralisk tvetydighet. Filmens tempo börjar långsamt men är avsiktligt för att bygga upp spänningen gradvis. Medans filmen framgångsrikt levererar en spännande berättelse saknar den den fräschet och innovativa anda som setts i Allens tidigare filmatiseringar. Handlingen känns förutsägbar och kan tappa lite i spänning på grund av detta. Den är återhållsam och går inte lika djupt som Allens tidigare verk vilket kan vara en besvikelse för många som förväntar sig mycket av regissören.

Filmen är dock en visuellt vacker och välspelad film som speglar Woody Allens tematiska förkärlek för ödet och moraliska val. Den är inte en av hans mest banbrytande filmer, men den erbjuder en genomtänkt story som kommer att resonera med hans fans. För de som uppskattar Allens syn på mänskliga relationers komplexitet, är “Slumpen avgör” ett välkommet tillskott till hans omfattande filmografi. Jag ger därför filmen tre starka filmögon av fem.