Recension: Hammarskjöld

Hammarskjöld
En sevärd film främst för Persbrandts insats. Fyra filmögon av fem.
Originaltitel: Hammarskjöld
Regi: Per Fly
Manus: Ulf Ryberg, Per Fly
Genre: Thriller/Drama
Speltid: 1h 54m
Språk: Engelska
Land: Sverige
Svensk biopremiär: 25 december 2023

De flesta av er har hört talas om karriärdiplomaten Dag Hammarskjöld. Filmens handling fokuserar på den tiden som FN:s generalsekreterare,  innan han omkom i den mycket  omtvistade ”olyckan”.

Miljön äger huvudsakligen rum i FN och i hans  tomma lägenhet. 

I Mikael Persbrandt gestaltning får vi följa honom både i hans politiska gärning och privat.

Han stöttar avkoloniseringen Afrika, vilket väcker ont blod hos belgarna som har stora intressen i gruvindustrin i Katanga. Han väljer varken USA eller Sovjetunionens sida. Man får följa honom på möte med dåvarande Kongos president på besök i FN. Han har också ett möte med den mycket porträttlika presidenten Kennedy.

Privat framstår han som en mycket ensam människa var enda sällskap är en apa och en butler som servar honom i hans våning. Framkommer att hans eventuella homosexualitet gör honom frustrerad.

Han försöker få utlopp för sina känslor genom att skriva poesi. Citat från en av alstren ”jag begär det omöjliga att mitt liv ska ha en mening”. När han på ett kort besök i Skåne, för att fira sin födelsedag, hos paret Beskow träffar han en kär studievän. Han börjar fundera vad han ska göra när hans mandatperiod går ut om några månader. Han köper en gård i Skåne efter rekommendation av paret Beskow. 

Persbrandt gör en starkt och utmärkt porträtt med glimten i ögat som vanligt. Insprängt i filmen finns några dokumentäravsnitt och scener från strider  mot civila i Afrika. I dramatiseringen av flygkraschen får vi se nedskjutningen av planet och dess följder.  Oavsett vad är sant eller inte får man in lite action på slutet.

En sevärd film främst för Persbrandts insats. Fyra filmögon av fem.