Den brittiska filmindustrin har levererat flera hjärtevärmande historier, om hur landets konservativa arbetarklass tvingas acceptera att förhärskande värderingar går i graven tillsammans med den konkurrensutsatta kol- och ståltillverkningen. Mot bakgrund av en arbetslös vardag utspelar sig ofta underhållande filmer där stereotypa fördomar bryts ned med hjälp av öl, solidaritet och kvinnors klokhet. Det ska genast erkännas. Jag är svag för den brittiska filmens förenklade sätt att skriva historia.

I filmen ”Allt eller inget” (1997) möter vi arbetslösa stålarbetare i Sheffield som hittar ett okonventionellt sätt att försörja sig. De ska bara övervinna sin rädsla för att i en stripp-föreställning visa ”allt”. Strippshowen blir en seger för vänskap, kämpaglöd och modet att komma ut som homosexuell.

Filmen ”Billy Elliot” (2000) utspelar sig under den stora kolgruvestrejken 1984-85. Billys far tvingas, inte utan starkt motstånd, att acceptera sonen Billys val att dansa balett istället för att boxas i byns träningslokal.  Billy överskrider med råge gränsen för vad som anses manligt i gruvarbetarnas värld. Han blir med tiden en stor dansare.

The Old Vics konstnärlige ledare, teaterregissören Matthew Warchus, berättar i sin nu aktuella film ”Pride” en historia som uppges bygga på verkliga händelser.  Det är 1984 och gruvstrejken har pågått länge. Virussjukdomen hiv skördar tidiga offer bland landets homosexuella.

I den Walesiska byn Onllwyn är strejkkassan tom och familjernas ekonomi körd i botten. En grupp gayaktivister från London kommer till undsättning. De har sett likheten mellan sin egen utsatthet och de strejkande gruvarbetarnas. Båda grupperna är klämda mellan pressens, allmänhetens och Margret Tatchers fördömanden. Efter diverse kulturkrockar förenas gruvarbetarna med ”gays and lesbians” på dansgolvet och över en ”pint”. Gruvarbetarfackets välsignelse visar sig däremot svårare att få.

Filmens rollista är full av brittiska karaktärsskådespelare kända för oss från film och TV-serier. Bill Nighy och Imelda Staunton gestaltar ett oförglömligt åldrande gruvarbetarpar. Dominic West är lysande som odödlig gayaktivist. Det är till stor del skådespelarnas förtjänst att denna i grunden tragiska historia om hårdhänt samhällsomvandling, föråldrade värderingar och virussjukdomen hiv blir till så god underhållning. Filmen kommer säkert att locka många besökare till biosalongerna i juletid.

”Pride” får fyra filmögon.
2014-11-30