Recension: Pojken med cykeln

eye eye eye eye

Pojken
Jérémie Renier och Thomas Doret

Regi och manus: Jean-Pierre och Luc Dardenne
Land: Belgien/Frankrike
Längd: 87 min.
Filmkategori: Drama
Från ålder: 11 år
Premiär: 13 januari 2012
Distribution: Folkets Bio

Gripande om faderslängtan.
De franska, mycket filmproduktiva och prisbelönade bröderna Jean-Pierre och Luc Dardenne har skapat en rörande och även omskakande film om 12-årige pojken Cyril, som övergivits av sina föräldrar. Cyril bor först på ett barnhem, men tas om hand av den godhjärtade damfrisörskan Samantha.

Cyril (Thomas Doret) lider svårt av att ha dumpats av sin pappa och försöker på olika sätt att få kontakt med honom. Men pappan avvisar sin pojke, som i förtvivlan visar tecken på självskadebeteende, stark oro och en vrede som slår blint. Cyrils cykel är en slags länk till pappan, som sålde den när han flyttade, men som Samantha (Cécile de France) lyckas köpa tillbaka till Cyril.

Bröderna Dardenne psykologiserar inte sina filmberättelser, utan låter dramat utspelas här och nu. Det är enkelt och vardagligt berättat och filmen är avskalad från sentimentalitet, som annars ligger nära i filmer om barn. I stället får Cyril i sin förvirring och desperata faderslängtan möta en brutal verklighet, där människor både mobbar och använder den känslige pojken för sina själviska syften.

Cyril har en stark vilja och livskraft och söker att hitta lösningar på sina problem. Thomas Doret, som spelar Cyril, hade tidigare ingen större skådespelarerfarenhet, men gestaltar den olycklige pojken med imponerande inlevelseförmåga och intensitet. Doret har brunt bälte i karate och filmmakarna anser att det förmodligen varit bra för Dorets koncentration.

Samantha är helgonlik och hennes oförklarliga godhet kontrasterar starkt de brutala, okänsliga männen, som omger Cyril. Här hårdrar och polariserar författarna sina karaktärer väl mycket, men förstärker givetvis bilden av Cyrils utsatthet.

Filmmusiken är sparsam, men effektfull. Stråkar sveper ibland fram mäktigt över händelserna. Filmfotot av Alain Marcoen är effektivt och okonstlat. Bröderna Dardenne är producenter och står även för ett bra filmmanus och en utmärkt regi.

Man vill uttrycka sin tacksamhet till Folkets Bio, som ihärdigt fortsätter att distribuera kvalitétsfilmer och ger oss meningsfulla filmupplevelser utan att prioritera kassaintäkter och försök att slå publikrekord.

Fyra starka filmögon för en stark och vacker filmberättelse med utmärkta skådespelare och en driven regi.

120110
AlbertHerranz

Albert Herranz