Maria Hofstäter som Anna Maria i Paradis: Tro.

Originaltitel: Paradies Glaube
Regi: Ulrich Seidl Manus: Ulrich Seidl och Veronika Franz Genre:
Drama
Land: Österrike
Skådespelare: Maria Hofstäter, Nabil Saleh, Natalya Baranova m.fl.
Speltid: 113 min.
Svensk biopremiär: 12 april 2013
Distributör: TriArt Film
Länk till Imdb

Om själens kamp och köttets lusta.
Paradis: Tro är andra delen i Ulrich Seidls paradistrilogi om Tro, Hopp och Kärlek.  Här möter vi Anna Maria (Maria Hofstäter) som är röntgensköterska och hängiven katolik. På sin fritid går hon från dörr till dörr i Wien med en Maria-staty i famnen för att missionera. En dag dyker hennes make Nabil (Nabil Saleh) upp. Han är muslim och rullstolsbunden och vill ta upp förhållandet med Anna Maria igen. Det blir konflikter, bråk och slagsmål mellan makarna. Nabil kräver som äkta man sin rätt till sin hustru, medan Anna Maria bara har en kärlek, den till Jesus.

Ulrich Seidl är född i Wien 1952 och var kontroversiell som filmskapare redan som elev på Filmakademien i Wien, som han tvingades lämna. Men han fortsatte att filmskapa och gjorde en rad dokumentärer och fiktiva filmer av vilka flera har prisbelönts internationellt som t.ex. Hunddagar från 2001.

Paradis: Tro har liksom Paradis: Kärlek en stiliserad, nästa dokumentär form och påminner delvis om Fassbinders ibland avskalade och skenbart enkla berättarteknik. Dialogen är minimal, men bilderna talar sitt tydliga språk. Realistiskt skildrar Seidl huvudpersonen Anna Marias sexualskräck och hennes fanatiska, religiösa renlevnadsiver. Hon piskar sig själv och förfasar sig över den lössläppta, okyska livsstilen som tycks omge henne. Hennes försök till att frälsa människor från synd verkar bara försätta henne i bekymmer och gräl.

Seidls filmkaraktärer är medvetet ganska klichéartat gjorda för att polarisera mot varandra. De skildras utan djup och man får inte veta deras bakgrund eller vad som lett fram till deras märkliga livssituation. De känns därför anonyma, trots karaktärernas starka utspel.

Huvudpersonen Anna Maria, som är fanatisk i sin tro, gestaltas realistiskt och övertygande av Maria Hofstäter. Nabil Saleh filmdebuterar i rollen som maken Nabil och verkar spela sig själv. Han gör sin figur lite korthugget fyrkantig, vilket utmärkt kontrasterar hustruns hysteriska och intoleranta gudstro. Handlingen går mot en klimax och man inser att den överspända Anna Maria måste gå mot en kris i sin exstatiska religiositet och i sitt liv.

Anna Maria är syster till Teresa, som var huvudrollen i Paradis: Kärlek, men filmerna har fristående berättelser. Paradis: Tro saknar romantik och sentimentalitet och det känns befriande.

Filmen vann juryns pris vid Venedigs filmfestival 2012.

Filmen får fyra filmögon för regissören Seidls talang och mod och för skådespelaren Maria Hofsäters självutlämnande och imponerande gestaltning av sin rollkaraktär. Rollerna skildras utan deras bakgrundshistoria. Det hade varit intressant att få insikt om varför deras livsöde blev så tragiska. Ändå förstår man motsättningarna i nuet och att Agape och Eros inte kan mötas här.

2013-04-09