Regi: Rob Marshall
Speltid: 139 min.
Premiär: 18 maj 2011
Genre: Äventyr, action
Visningsålder: från 11 år
Distributör: Walt Disney Pictures

Fjärde piratfilmen om Jack Sparrow underhåller och överraskar
Piraten Jack Sparrow (Johnny Depp) räddar sin kompis Gibbs (Kevin McNally) från att bli hängd, men blir gripen och förd inför engelske kungen George, som hört talas om ungdomens källa och vill veta av Jack var den finns. Jack lyckas rymma och snart är alla på jakt efter Jack och kartan med vägen till källan. Efter många skeppsäventyr, fäktscener och livsfarliga sjöjungfrur, kommer Jack med sitt följe fram till källan. Men dit har också spanska och engelska soldater tagit sig, liksom ondskefulle kapten Svartskägg (Ian McShane) med sin vackra, smarta dotter Angelica (Penélope Cruez) och den hämndlystne kaptenen Barbossa (Geoffrey Rush). Vid källan står slutstriden mellan hjältar, knektar och sjörövare och utgången är spektakulär och förutsägbar.

Efter tre filmer med Pirates of the Caribbean förväntas allt vara sagt och gjort. Och mycket är välkänt. Vi ser igen de pampiga skeppen med sina robusta sjömän och ilskna, maktgalna befälhavare. Hamnkrogarna med sina horor och fulla matroser. En bildskön hjältinna och ett antal farliga, förföriska kvinnofigurer. Hisnande, exotiska landskap och skickliga, grafiska fantasier. Pirathjälten Jack är sig lik i alla avseenden, men utan denne osannolike, oövervinnerlige, korte figur med eyeliner och ögonskugga, feminina drag och ibland snudd på fjolliga rörelser, hade Pirates-seriens underhållningsvärde varit lågt.

Men filmmakarna lyckas hålla vårt intresse vid liv i nära två och en halv timma. Det blir aldrig riktigt tråkigt. En stor samling skolbarn på pressvisningen satt fascinerade och undrade, som jag, hur det skulle gå. Filmen är fint hantverk och en god komposition av story, foto, ljud, musik och klippning/tempo. Castingen är bra och skådespelarna gör sina grovhuggna, överdrivna karaktärer med inlevelse och med glimt i ögat. Manus är tunt, men har en hel del roliga poänger. Utan sin humor och självironi hade filmen blivit en platt matinérulle. Men nu övertygar den som en fullgod bioupplevelse inom sin genre. 3D-fomatet är tydligen ett måste nuförtiden, men tillför egentligen inget. Tvärtom, så förminskar formatet bilden, gör den mörk och suddar ut kontraster och nyanser.

Filmen ges fyra filmögon för en bra äventyrsfilm med fantasi och humor, skickligt gjord och med utmärkta skådespelare.

Jan-Eje Ferling