Recension: Paterson

Lågmält, charmigt med fin humor berättas om kreativitet, drömmar och längtan i en småstad
eye4
Regi och manus: Jim Jarmusch
I rollerna: Adam Driver, Golshifteh Farahani, Helen-Jean-Arthur m.fl.
Genre: Drama, komedi
Speltid: 113 min.
Språk: engelska
Svensk premiär: Stockholms Filmfestival 2016-11-11 (svensk biopremiär i januari 2017)
Distributör: Scanbox Entertainment Sverige

Paterson (Adam Driver) är busschaufför i staden Paterson, New Jersey, USA. Under sina dagliga turer lyssnar han ibland på passagerarnas samtal. Han har dagliga, fasta rutiner och skriver poesi i en notebook. Han är gift med Laura (Golshifteh Farahani) som är hemmafru och drömmer om att lära sig spela gitarr och sjunga country. Hon målar nästan allt i hemmet i svara linjer eller prickar och bakar cupcakes till marknaden. De älskar varandra och tillsamman med den engelske bulldoggen Marvin (Nellie) bildar de en liten familj i småstaden.

Filmen ”Paterson” har inget högt tempo eller stora, yttre dramer, men berättar lågmält och utmärkt om paret Paterson och deras tillvaro i den sömniga lilla staden på ett intagande sätt. Under den, till synes, monotona och lugna tillvaron i staden finns strömmar av kreativitet, drömmar om framgång och om kärlek. De uppstår smärre incidenter som rubbar slentrianen, men man faller snart in i vardagslunken igen.

Poesi är ett centralt tema i filmen och gestaltas fint av Adam Driver. Busschauffören Paterson inte bara diktar sina tankar, utan tar också tar del av andra, erkända poeters verk som William Carlos Williams, som också är från New Jersey. Paterson möter också människor spontant på gatan och på sin hemmapub som delar med sig av sina tankar och bekymmer. Paterson är en vardagshjälte, en artig, lojal, men knappast vidlyftig ung man. Han är återhållsam med sina känslor. Poesin och sin kärlek till sin hustru ger hans liv mening och innehåll.

Adam Driver är kanske mest känd som Adam Sackler i TV-serien ”Girls” från 2012 och blev nominerad till Primetime Emmy Awards tre år i rad, 2013, 2014 och 2015 för sin roll där. Men han medverkade också som ”Kylo Ren” i ”Star Wars: The Force Awakens” från 2015 för vilken han bland annat vunnit MTV Movie Award 2016 för Best Villian.

Regissören Jim Jarmusch säger, att han ”… är som lyckligast, när han skapar en film” och att ”Livets skönhet finns i små detaljer, inte i stora händelser” vilket han också tecknar i ”Paterson”. Han är en framgångsrik och mycket produktiv konstnär och vann Golden Coach i Cannes 2008 och Grand Prize of the Jury 2005 för sin film ”Broken Flowers”. 1993 vann han Palme d’Or för bästa kortfilm med ”Coffee and Cigarettes III” och samma år Best Artistic Contribution för sin film ”Mystery Train”. Han vann dessutom 1984 Golden Camera i Cannes för sin fin ”Stranger Than Paradise” och blev 2016 nominerad till Guldpalmen i Cannes 2016 för ”Paterson”,

Men det var hunden Nellie i filmen ”Paterson”, som vann Palm Dog 2016 för sina insatser i filmen som Marvin.

Slutet i filmen ”Paterson” känns lite tillrättalagt, kanske för att den, trots allt, ska upplevas som en feel-good-movie. Och den känslan har man med sig hem. Ett förnöjsamt leende växte fram hos mig under filmens gång, Det tog lite tid, innan jag kände av filmens undertoner och kunde ta in figurernas känslor och det som händer i deras enformiga leverne.

Filmen får fyra filmögon av fem.
2016-11-11