Janis (Penélope Cruz) är en yrkesfotograf i Madrid och fast besluten att få sin farfarsfars kropp uppgrävd från en omärkt massgrav från diktatorn Francisco Francos regeringstid. Hon ber rättsantropolog, Arturo (Israel Elejalde) och hjälp. Han är gift, men efter deras möte upptäcker Janis att hon gravid och hamnar senare i samma sal på en förlossningsavdelning som tonåriga Ana (Milena Smit) ligger. Ana har blivit utsatt för gruppvåldtäkt, är osäker och vill inte förlita sig på sina upptagna, frånskilda föräldrars hjälp. Hennes mamma Teresa (Aitana Sánchez-Gijón) är en skådespelerska som försöker slå igenom innan hon blir för gammal. Både Janis och Anna föder döttrar och förbereder sig på att bli ensamstående mödrar. Deras liv visar sig bli sammanflätade för all framtid, då Janis modersglädje förmörkas efter en oåterkallelig information, som också involverar Ana. De beslutar att med gemensamma ansträngningar försöka hantera läget. Ana flyttar in hos Janis, men verkligheten slår obarmhärtigt till igen för kvinnorna.
Pedro Almodóvar säger i en intervju; “Jag berättar om mödrar som på flera sätt är ensamma, inte bara för att de är singelföräldrar”. Med Parallella mödrar berättar han en fängslande historia om moderskärlekens styrka och om sökandet efter ursprung och släktskap. Filmen är ett skarpsinnigt drama med chockerande vändningar, men vars intriger och form är tillgängliga även för den breda publiken. En av hans styrkor är att han utan intellektuell djupsinnighet eller metamorfoser berättat om människors liv att känna med och igen oss i. Han är en av vår tids största levande filmskapare och vann en Oscar 2003 för filmen Tala med henne och i Cannes 1999 pris som Best Director för Allt om min mamma och Guldpalmen 2009 för Att återvända.
Oscarvinnaren 2009 Penélope Cruz gör sin rollkaraktär Janis med stark inlevelse och i övertygande gestaltning och prisbelöntes 2021 för sin roll i Parallella mödrar vid Venedig Film Festival som bästa kvinnliga skådespelare. Milena Smit gör sin Ana som en traumatiserad, kluven och omogen tonåring, men har ändå kraft att gå vidare och bli en självständig, vuxen kvinna. Aitana Sánchez-Gijón gör lysande sin Terese som Anas mamma, men som är kluven i sitt ansvar för dottern, sin drömkarriär och sin kamp om ålderdom och utanförskap.
Almodóvar är en sann feminist och hans kvinnliga rollkaraktärer är starka, oberoende och så även i Parallella mödrar, där de står i valet mellan barn och karriär. Männen är mera problematiska och vacklar mellan ansvar och drifter. Filmen har också ett politiskt incitament om att ge människor upprättelse i historiska orättvisor. Almodóvar moraliserar inte över människors bra eller dåliga val. De gör sina misstag, men på sikt kämpar de för det de tror är rätt. Kvinnorna står i centrum i filmen. Janis är karismatisk och drivande. Hon bär på ett rättvisepatos, men kan känna ambivalens infor svåra lägen och kan då ta tvivelaktiga beslut, som hon sedan ångrar.
Parallella mödrar har ett bra tempo. Handlingen är omväxlande med sin överraskningar som stärker dramat och fångar sin publik. Det är komplexa intriger, men inte pretentiöst framställda. Det är starkt mänskligt och berörande på flera plan. Kanske är filmen ett mästerverk i sin form och sin genre, men ligger ändå i linje med Almodóvars tidigare kvinnodramer och kvinnoporträtt och som bekräftar mera hans storhet än att de övertrumfar.
Fyra filmögon av fem.
2021-12-01
