Melanie Lenz och Joseph Lorenz i Paradis: Hopp

Originaltitel: Paradies: Hoffnung
Regi: Ulrich Seidl
Manus: Ulrich Seidl, Veronika Franz
Land: Österrike
Genre: Drama
Speltid: 100 min.
Skådespelare: Melanie Lenz, Verena Lehbauer, Joseph Lorenz, Michael Thomas m.fl.
Svensk biopremiär: 20 september 2013
Distributör: TriArt Film
Länk till Imdb

Dokumentärlik och välgjord men tunn story.
Tonårsflickan Melanie (Melanie Lenz) åker på bantningsläger för överviktiga barn och ungdomar, medan hennes mamma är i Kenya. Stället påminner om en militäranläggning och ledarna har också en militant ledarstil. Melanie förälskar i sig i den betydligt äldre läkaren på lägret (Joseph Lorenz).

Filmen och de två tidigare filmerna, Paradis: Kärlek från 2012 och Paradis: Tro från 2012 handlar om olika slags kärlek. I Paradis: Hopp är det tonårssvärmeri och läraren vill, men ger inte efter. Alla är förvånansvärt bra i sina roller och gestaltar övertygande sina karaktärer. Det känns som om rollerna ligger nära aktörerna själva.  Ulrich Seidls filmer är antingen välgjorda dokumentärer eller spelfilmer, som ger känsla av verklighetsskildringar. Så även i denna film.

Ulrich Seidl har ett stiliserat bildspråk, avskalat från poser och teatrala utspel. Handlingen är i fokus och avsaknaden av stjärnkult känns befriande. Men till skillnad från de två övriga filmerna i trilogin känns Paradis: Hopp som den tunnaste av dem. Old boy meets a young girl, so what?

Regin fungerar utmärkt och får aktörerna att tala och röra sig som känns autentiskt. Men jag blir aldrig berörd av handlingen eller figurernas öde. Det är för enkelt. Elever blir kära i sin lärare, ja, det händer ofta och mer än så blir det egentligen inte i filmen.

Det blir två filmögon.
2013-09-16