Regi: Jesse Peretz
Speltid: 90 min.
Filmkategori: Komedi
Land: USA
Premiär: 14 oktober 2011
Från ålder: Barntillåten
Distributör: AB Svensk Filmindustri

Ytlig och pratig komedi om omogen ungkarl.
Ned (Paul Rudd) lever på en gård med sin flickvän och sin hund Willie Nelson och odlar ekologiska grönsaker. När Ned råkar sälja marijuana till en polis hamnar han i fängelse. När Ned blir utsläppt, vill flickvännen inte mera veta av honom och Ned får bo hos sina systrar. Ned är aningslös och naiv, vilket ställer till konflikter i systrarnas tillvaro. Upplösningen av historien känns krystad. Ned startar en ljusstödningsbutik med sin flickväns ex-boyfriend och träffar en flicka i hundrastgården, som antas bli Neds nya kärlek.

Komedier ska ha ärtiga repliker och olika förväxlingar på ett underhållande sätt. Det har filmen Our idiot brother delvis och borde få uppskattning för det. Men filmen splittras av ständigt nya, lösrykta episoder och avslöjanden, som ska leda till lustiga och generande uppgörelser. Filmen har som ledmotiv Ned, som en lite charmig, omogen kille och som inte kan ordna upp sitt liv, utan tvingas leva på andras välvilja. Det räcker inte för en långfilm. Även en komedi måste ha sitt dramaturgiska upplägg för att hålla intresset vid liv. Att stapla komiska händelser och missförstånd på varandra ger känslan av att inte ha någon sammanhängande filmidé.

Paul Rudd gestaltar Ned utmärkt. En kramgo kille, som trivs bäst med barn och hund. Vuxenvärlden är jobbig även för honom och han avslöjar falskspelet med trohet, familjeidyll och normer hela tiden och där ska de komiska poängerna ligga. Men det räcker inte. I stället blir det tragiskt, när relationer bryts upp och människor såras. Filmen kategoriseras av producenten som dramakomedi och det är i sig en knepig blandning. Antingen heller vore bättre. Nu blir det varken heller.

Två filmögon för skådespelarnas energi och den goda regin.

111020
Jan-Eje Ferling