Regi och manus: Kjell-Åke Andersson (efter Hans Gunnarssons roman).
Speltid: 98 min.
Filmkategori: Drama
Land: Sverige
Premiär: 16 december 2011
Från ålder: 15 år
Filmdistributör: Svensk Filmindustri
Pretentiöst och segt men lite stjärnglans
Handlingen i filmen är förlagd till svensk landsort, Borunda, men är i verkligheten filmad i Rosvik och Sikfors. Filmkaraktärerna är en rad ganska vanliga figurer, som enligt synopsis saknar och längtar till en annan värld. Alla verkar frustrerade och olyckliga. Filmen känns som en ensidig, snudd på fördomsfull, beskrivning av invånare i ett litet svensk samhälle.
Under filmens första halva händer egentligen ingenting mer än att vi kastas mellan skildringar av olika personers tråkiga tillvaro och hopplösa relationer. Filmens andra halva serverar oss lite dramatik som otrohet och skilsmässa. I filmens gran finale sker ödesdigra handlingar och blodiga uppgörelser, som ska ge oss sammanhang och förklara antydningarna i filmens början.
En berättarröst och även rollfigurer läser emellanåt dikter av Gunnar Ekelöf och Bo Setterlind. Citaten ska ge tyngd och litterär status till personernas platta, gråa liv. Men det blir bara pretentiöst och tillgjort. För att hålla oss vakna ha man lagt in mystiska korta inslag, där människor tycks gå upp i rök, apparater lever sitt eget liv och prylar skjuts sönder eller faller i bitar utan förklaring.
Men ibland glimmar det till, som när Helena Bergström med sin fantastiska närvaro och karisma gestaltar den olyckliga Anneli och hennes tysta vrede. Meg Westergren gör lysande den mindre rollen som pensionärsfrun Sonja, som verkar ha gett upp och flyr in i TV-program och cigaretter, oförmögen till att kunna kommunicera. Andra välkända aktörer som Mikael Persbrandt, Marie Richardson, Sussie Eriksson, Peter Andersson, Björn Gustafson m.fl. dyker upp ibland och ger oss lite stjärnglans till den annars ganska triviala och splittrade berättelsen.
Kjell-Åke Andersson, 62 år, har lång erfarenhet av filmproduktion och har haft framgång som filmregissör och manusförfattare. Dialogerna och replikerna i hans filmmanus är utmärkta. Avskalade och nakna ger de konstfulle fotografen Philip Remi Ögaard alla chanser att låta bilderna berätta. Regin är återhållsam och aktörerna verkar få vara sig själva, så långt det är möjligt och det är verkningsfullt. Musiken av Trond Bjerkenes är sparsmakad, men effektfull.
Men filmidén känns som helhet konstlad och filmen saknar identitet. Den börjar och slutar som en kriminalfilm eller thriller, men är egentligen relationsdramer med några mystiska inslag och lite svart humor. De oförklarliga delarna känns onödigt pålagda och står i vägen för en jordnärda skildring av våra svårigheter att bygga meningsfulla relationer till andra och till oss själva, vilket hade räckt. Kopplingen mellan svensk poesi och rollkaraktärernas banala tillvaro känns bara anspråksfull.
Två filmögon för Helena Bergströms briljanta gestaltning och Kjell-Åke Anderssons filmmanus, vad avser dialog och repliker, som utmärkt skildrar karaktärerna och deras livssituation.
111205
Jan-Eje Ferling
